Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. IV—V. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DET GÅR AN»
91
aktningen, kärleken, tycket äro blotta
känslor, och såsom sådana helt och
hållet tillfälliga och öfvergående. Äfven
om dessa känslor skulle uttalas i de
mest »ädla», »fina» och »idealiska» ord,
blefve allt detta bara prat utan den
verklighet, som kallas egendom och barn.
Den gemensamma omsorgen förutsätter
emellertid, att staten erkänner familjens
äganderätt samt ger föräldrarna rätt och
plikt öfver sina barns uppfostran. I
bestämmandet af hvad som i samhället är
sedligt, däri ligger »knuten». Dame
Sara må taga i betraktande, huruvida
den är »löslig», det är: af dame Sara
kan lösas eller icke. »Att dame Sara
funnit sanningen af det gamla:
vari-atio delectat, bevisar ingenting.
Äktenskapets lycksalighet består i
uppfyllandet af dess sedliga bestämmelse.»
Almquist försökte få in en svars
artikel i »Freja», men den lärer varit
så personlig, att Blanche vägrade att
införa den, och därmed var enligt
Snell-mans utsago Almquists medarbetarskap i
Freja slut, äfvensom deras vänskap.
I stället svarade Almquist i
Aftonbladet (23 jan.) med en uppsats Om eti
rätt familjelif, däri han utvecklade sin
uppfattning i nära anslutning till sin
första, anonyma frejarecension. Han
förklarade här till sist, att sedan »Det
går an» väckt så många pennor i
tidningar och snart, som ryktet talade om,
äfven i böcker och broschyrer, så kunde
auktorn själf lämna hela saken åt
allmänhetens eget arbete för att därom
alldeles tiga.
De här bebådade böckerna inleddes
af Snellmans bekanta fortsättning af »Det
går an», om hvars tillkomst han själf
berättar:
II December månads sista dagar började
jag med »Det går an:>, fortsättning.
Anledningen var: att Mellin, Carlén (äfven
medarbetare i Freja) och Looström (bokhandlare) en
j. v. snellman. blyertsteckning af’
maria röhl (1840). I K. Biblioteket.
afton voro hos mig med allehanda ny litteratur,
däribland »Det går an» af Almquist, just i de
dagarna utkommen. Vi läste hvar och en hela
kvällen. Jag gick igenom boken, läste stundom
högt — det kritiserades och jag talte om en
fortsättning, som den bästa vederläggning.
Sedan jag ute spisat till kvällen i deras sällskap,
uppgjorde jag, hemkommen, ännu samma af:
ton en kort skriftlig plan. Par dagar senare
tillfrågade jag Looström angående förläggningen.
Han förklarade sig villig, och jag gjorde genast
början. Arbetet tog 7 veckor — gick således
bra långsamt, men med mycken trefnad. Blanche,
Mellin och Carlén voro med om hemligheten,
som likväl genom intermedius icke länge
förblef hemlig. Inom kort voro de hos mig.
Mellin läste högt manuskriptet och gjorde
anmärkning i kanten för all kritik, mest småsaker,
hvilka jag villigt förändrade.»
I februari 1840 utkom »Det går an,
en tafla ur lifvet, fortsättning». Den
är tryckt på samma tryckeri som den
ursprungliga skriften, med samma stilar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
