Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. IV—V. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8 KARL- WARBURG
ftomiska misère. Den bidrog till de
klagomål, som riktades mot honom som
rektor vid Nya Elementarskolan och
hvilka föranledde hans nödtvungna
afskedstagande från denna befattning*. Och
den beryktade boken torde ock ha varit
ett af de väsentliga hindren för hans
framgång på den prästerliga banan.
Därtill kom, att »Det går an» och
hvad därmed ägde samband fjärmade
honom från gamla vänner: i Stockholm,
i Uppsala, i Lund. Det är smärtsamt
att läsa brefväxlingen mellan honom och
J. A. Hazelius och mellan honom och
Atterbom — mångåriga vänskapsband
lossna och upplösas, hvartill visserligen
ock Almquists politiska öfvergång till
den liberala pressen väsentligen bidrog.
Äfven till Lundavännerna — P. G.
Ahnfelt, Wieselgren, Thomander — blef
förhållandet kyligare.
Thomander torde — af dessa
Lundavänner — längst hafva stått honom bi.
Men äfven till denne svalnade
förhållandet. I ett otryckt bref från nyåret
1842 klagar Almquist inför Thomander
öfver, att denne först icke besvarat ett
bref, hvari Almquist tyckes hafva
anhållit om ekonomisk hjälp i sin
förtviflade belägenhet, och då Thomander
sedan låtit undslippa sig några ord om
den lycka äktenskapet skänkte honom,
genmäler Almquist (i ett otryckt bref):
»Jag förstår dig så väl. Du vill härmed
gifva mig en vink rörande Det går an. Säg
mig dock, älskade broder, gifves i världen
ingen gräns för obegripliga missförstånd? Nog
inser du, att det är emedan du äger vid din
sida en sådan person som Emelie som du
känner dig lycklig. Ponera, att du vore
gift med biskopinnan Faxe eller någon dylik!
* Boken väckte genast bekymmer hos de
styrande vid Nya Elementarskolan.
Hartmansdorff antecknar i sin almanacka (i Riksarkivet)
den ii Januari 1840: »Samtal med Rector om
Skriften går an. Han grät Frågor om skolan
— —». Och den 13 januari: »På aftonen hos
Lefréns. Talade om Almquists Skrifter.»
Det vore då lika så väl hvad institutionen
kallar äktenskap. Men huru stode det då
ull med den lycka, hvarom du talar? Högst
illa! Det är således den omständigheten att
du har Emelie som gör dig lycklig; men icke
den omständigheten som institutionen kallar
äktenskap som gör det, ty då skulle du äfven
vara lycklig med biskopinnan Faxe i händelse
hon blifvit din hustru. Detta tycker jag icke
borde vara så svårfattligt. Med få ord: det är
endast sympatisk kärlek som medför sedlighet
och lycka emellan makar, och emedan
institutionen kallar äktenskap (med ty åtföljande
rättigheter) äfven sådana föreningar där ingen
sympati finnes, så har institutionen orätt, den
arbetar för osed och olycka. Vore dessa
händelser blott undantagsfall, så kunde man förbigå
dem som obetydligheter. Men tvärtom utgöra
de det stora flertalet.»
Almquists klagan öfver att man
missförstod honom återkommer gång på gång
och beror nog till någon del på honom
själf. Ty han är icke fullt klar i sin
framställning; han är angelägen att
afsvärja all gemenskap med sina
meningsfränder i I^rankrike och Tyskland, utan
att dock någonsin fullt klargöra
skillnaden.
Detta visade sig bl. a. under den
stora inkvisitionsprocessen som förehades
mot honom af Uppsala domkapitel,
under hvilket han som prästman
subordi-nerade, och som först gaf honom en
varning för åtskilliga hans skrifter, bl. a.
»Det går an», och sedan ställde honom
under förhör. Det var som bekant hans
motståndare Fahlcrantz som här var
den ledande kraften, under det att
ärkebiskop Wingård endast motvilligt lät
drifva sig fram.
Domkapitlets bref af år 1840, som
berör både »Det går an» och »Marjam»,
yttrar i fråga om den förra, att här
»under diktens form en åsikt om
äktenskapet blifvit uttalad, som är i strid ej blott
med Uppenbarelsens lära utan med
tänkbarheten af ett samhälles bestånd och
med en ovillkorlig sedlighetskänsla, som
blott af låga passioner kan öfverröstas»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
