- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
106

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. IV—V. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARL WARBURG

106

Såsom den nuvarande
äktenskapsinstitutionens brist framhålles bl. a., att den
sätter en stämpel på föreningar, om
hvilka den alldeles icke vet eller kan veta,
huruvida de äro som sig bör; vigseln
meddelar en falsk opinion att saken är
ren, tillåtlig och kysk, ehuru ingen
andlig förening finnes till.

Utgångspunkten för Det går
an-systemet — som han dock icke vill hafva
tillämpadt isoleradt, utan i sammanhang
med andra samhällsförbättringar i
afseende å kvinnans bildning och borgerliga
rättigheter — är i motsats härtill, att

quist till fru Hebbe (icke dagtecknadt bref,
antagligen från julen 1S50 eller nyåret 1851):

»Mycket väl vet jag, att jag i visst fall kan
hafva ansetts hafva begått ett högst djärft steg,
då jag utgifvit hvad här står. Men tvänne stora
skäl föranledde mig härtill. Först och främst
var det en skyldighet mot publiken att ända
till bottnen redogöra för en grundtanke, som
jag redan för flera år sedan utkastat och som
väckt många människors funderingar. För det
andra var denna redogörelse en skyldighet emot
mig själf, emedan därigenom uppvisades den
stora skillnaden mellan detta system och det
hvarmed man här i Stockholm från
skandalpressens sida äflat att sammanblanda det och
därigenom tillika infamera mig personligen.
Jag vet ganska väl, att Aftonbladets ställning
till hela saken är så till vida något delikat och
kinkig, att, då jag utgör en medarbetare i
bladet, Det går an-systemet äfven i sin klaraste
form icke däruti kan förordas — förutsatt
också, att Hierta själf i grunden gillade saken.
Det vore icke heller rätt att förorda eller
rekommendera systemet, hvilket opartiskt måste
öfverlämnas till allmänhetens begrundande. Men
annat är att göra publiken uppmärksam på
hvad här verkligen innehålles och att detta bör
tagas i betraktande såsom ett i sin sort utan
konsiderationer fullkomligen konsekvent till
huf-vudtanken, ehuru naturligtvis ej till alla
detaljerna, genomfördt system, som går längre än
något hittills i Frankrike, England eller
Tyskland publiceradt, emedan, då alla de öfriga, äfven
de mest socialistiska, stanna vid projektet om
kyrkans och statens reformerande (?) fordrar
detta själfva familjens ombildning och sträcker
sig således till mänsklighetens rot.»

andlig kärlek och hjärtlig
öfverensstämmelse måste finnas mellan makarne; utan
denna blir umgänget orent, vare sig
vigsel tillkommit eller icke. Vigsel bör
då icke hindra makarne, på det de när
som helst må kunna skiljas. För
genomförandet af sin reform yrkar Almquist
dels att uppfostran bör inskärpa ett rätt
förhållande mellan man och kvinna; dels
att kvinnans och barnets bärgning göras
oberoende af mannen, och dels att
kvinnan får samma politiska rättigheter som
mannen. Det är matriarkatet han
påyrkar; barnen skola stanna hos modren
och skola ärfva modren: Af männens
kvarlåtenskap skall en tredjedel gå till
en »barnförsäkringskassa».

Det andliga begreppet af »familj» är
sammanfattningen af fader, moder och
barn i andlig, hjärtlig, himmelsk
förening af ömsesidig och inbördes kärlek
till hvarandra, bistånd o. s. v., de må
bo tillsammans eller ej. Att de äfven
fysiskt alltid skola vara tillsammans, vistas
i samma boning, erfordras icke för
familjbegreppet eller för familj elifvet som
sådant.*

Af de exempel han anför framgår,
att han anser män såväl som kvinnor
kunna vara medlemmar af olika
»unioner», ehuru hvarje af dessa familjer
utgör en lefvande, stark familj för sig, det
vill med andra ord säga ett visst slags
polygami och polyandri. Mortensen har
visserligen — i polemik mot Sylwan —
velat tolka dessa exempel såsom endast
åsyftande en serie successiva förbindelser,
ungefär som när en änkling gifter om

* Dc dramatiserade styckena »Silkeshåren
på Hagalund» och »Purpurgrefven», hvilka
lästes i samma del som Europ, missnöjets
grunder, betecknar Almquist i bref till fru Hebbe
såsom något »tokroligt, som angaf en storartad
idé att underlätta allt onödigt hembråk i husen,
att få en viss del af ekonomien bättre ställd.
»Honni soit qui mai y pense!»

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free