Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kungliga dramatiska teatern och dess konstnärliga utsmyckning. Af Axel Lindegren. Med 35 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
AXEL LINDEGREN
BACKUSTÅG. SKISS TILL RELIEF AF CHR. ERIKSSON.
fallande reminiscenser, så faller det sig
gifvetvis svårt att inrangera denna
arkitektur i någon viss typgrupp. Möjligen
misstager jag mig inte, om jag hänför
den till Wienerskolans. I hvarje fall
kan ornamentets hufvudkaraktär bestämdt
hänföras till denna skola, ehuru
behandlingen är själfständig och den rika
förekomsten af naturalistiska motiv hänvisar
till den rätt osmakliga naturalistiska
ornamentsstil, som här i Stockholm
framträdt och utbildats på
privatbyggnads-området.
En viss inkonsekvens gör sig gällande
i skala och i fördelningen af
utsmyckningen. Efter hvad konstnären berättat
för mig har han ängslats för att fasaden
skulle komma att te sig för kort, och för
att motverka detta har han reserverat
melianpartiernas öfre väggfält för figural
skulptur i relief. Jag finner visserligen
denna ängslan ogrundad, men förmodligen
bidrager den framför byggnaden stående
stenrampen med sina höga
belysningsståndare, äfvensom den rätt långt
framspringande loggian med sina afrundade
hörn och det stora ännu längre fram-
springande regntaket af koppar och glas
att göra fasaden till utseendet lägre än
den faktiskt är och att minska skalan
på de öfre partierna. Jag anser sålunda
att relieferna ej varit af behofvet
påkallade, men deras ditsättande är ej
därför något missgrepp. Tvärtom.
Vågadt var det dock med hänsyn till det
arkitektoniska uppställningsschemats rätt
svaga markering. Den reliefytorna
bestämmande arkitekturen var för stum och för
obestämd och gaf på den grund
skulptören för liten frihet att välja den
behandling, som höjdläget och
afståndsbedöm-ningen föranledde. Jag anser mig böra
påpeka detta sakförhållande, emedan
jag tror, att oöfvervinneliga svårigheter
varit förknippade med såväl denna som
öfrig figural utsmyckning å Lilljekvists
fasad. Trots den säkerhet och bravur,
hvarmed särskildt Erikssons båda
reliefkompositioner äro utförda, komma de ej
till sin rätt eller stå åtminstone något
främmande och odeciderade. Att lägga
skulptörerna ensamt till last att deras
arkitekturfigurer ej harmoniera med den
ornamentala utsmyckningen och med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
