Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Min resa till Finland 1819. Af Henny Franzén. En gammal dagbok meddelad af Anna Maria Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN RESA TILL FINLAND 1819
175
Och på eftermiddagen började vi vår
resa till Österbotten. Rosina var
mycket ängslig att skiljas från sin Carl.
Torsdagen foro vi förbi ett slags
stenar som förtärde sig sjelfva. Det såg
förunderligt ut. Om afton kommo vi
till en Gästgifvaregård som heter
Irri-ante. Då började klockorna att ringa,
och svartklädda karar som buro en lång
svart kista mötte oss. Det smälde i alla
portar af stormen, foglarna flög så lågt
ner, och svarta moln syntes på den
annars så blå himmeln, smutsiga barn
hängde på sina mödrar och en gruflig
orkan hördes. Inga hästar fingo vi, utan
måste gå in i en stuga, för att bli der
öfver natten. Då började åskan att
dundra, och det blixtrade förfärligt, hela
himmeln tycktes öppna sig. En sådan
afton är smärtsam, det är just som Gud
skulle nedstiga i molnen, för att straffa
sina obotfärdiga barn. Den stugan som
vi lågo uti, måtte na varit ämnad
till ett natural Cabinett för så mycket
obehöriga djur funnos der.
Fredagen voro vi uti en beständig
gissning. Professor Wallenius och Pappa
fabricerade charader hela dagen.
Mitt första gör man alltid gerna
Fast än med kval det oftast sker
Mitt andra åt en menlös tärna
Ett nytt behag åt mun och kinder ger
Mitt tredje åt de små plär sägas af de stora
Men sägs åt dem igen i mången grann tirad
Mitt fjerde många namn i våra dar förlora
Mitt hela lär man af och blir än rörd än glad
När man det hör när man det läser
Det är som til allt skönt och godt
Det letar ut med smak hvar helst det blomstrar
blott
Men har också en gadd för dumheten som
jäser.
Fredags eftermiddag kom vi till
Björneborg belägenheten är bra, åt
sjösidan är staden rätt vacker. Medan vi
väntade på färjan som skulle föra oss
öfver, förnöjde vi våra ögon med att se
tolf badande gossar.
Lördagen utan någon märkvärdighet
den alldra fulaste utsigt i verlden, hvart
man vände sina blickar möttes de af
kalheter. Om afton kommo vi fram
och glädjen att råka en Faster som i
flera år varit min mor gjorde att jag
innan vagnen ännu hant stanna flög ur
och i hoppet slog mitt öga så mot en
sten att det svulnade i ögonblicket och
jag fick i 14 dagar gå med bindel om
hufvut.
Sedan har jag här lefvat 4 glada
dagar.
Torsdagen den 29 voro alla
sockenboarne hitbjudna. Der såg man
Frök-narne med band och garneringar ända
till knäet, då tyckte jag inte om någon
af dem, hos hvar och en var något
tillgjort, den ena trippade på tå den andra
på hälen o. s. v.
Lördagen på Peurala hos Magister
Anelles ett rätt vackert ställe.
Söndag 31 på Peldoniemi hos Fru
Meurman. Fröken Wasastjerna lemnade
mig ej ett ögonblick utan sökte mitt
sällskap, ej vet jag af hvad skäl.
Tisdagen på Corpe hos Borgermans,
der vi dansade en cadrille på gåln i högt
gräs trafvade och lunkade duktigt men
der var ej roligt.
Onsdagen på en begrafning vid
Sä-päle der fruntimmerna äfven följde liket
till grafven, det var för besynnerligt att
höra ett språk som jag förr kunnat så
bra, och nu ej förstå ett ord, det var
mycket högtidligt.
Så när hade jag glömt dig dagbok
9 dar hafva gådt förbi utan att jag sagt
dig ett ord. Och nu skall jag lemna
mina Föräldrar som resa till Borgå för
att ännu bli här 10 dar. Himlens Gud
vake öfver dem under denna tid. Farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
