Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Glädjen. Af Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÄDJEN
AF VILHELM EKELUND
l.
(BALLADEN.)
Ack forntids blida stämma,
du sång af den dunkla våren,
du ord af hjärtats varma
bittert ljufva svall —
mot skyarnas segel vajar
boksusomhvärfd
blommande Söderås.
Sångaren ljusa vägar vandrar,
doftande skugga är fylld
af ljusskens klara spel.
I känslors sällhet sakta
bland gräsens ljusa massa
hans bröst sin lyckas lättnad,
sin kärleksvisa hämtar —
vinner väl, vinner väl . öfver rosor och
så liljor.
Ack forntid, barndom blida,
ej skalden sorglös mer
vandrar bland blommande gräs,
ej bokarnas dofter andas
till hans höga känslas makt;
hans ord ej lätta dala
likt blomsterträdets snö,
— che vuol dir questa
Solitudine immensa?
Leopardi.
hans ord hans blod har druckit,
hans hjärta i sången susar,
han ur bröstets hårdt spända hvälfning
hämtar
den mörkt gnistrande klang
vinner väl, vinner väl öfver rosor och
så liljor.
£ ^
2.
0 lif, af galla och honung
är du så outsägligt,
så outsägligt öfverströmmande.
1 sommarnatten
hemlös en vandrare vandrar,
tyst och susande omhvärfver honom det
hjärtebeklämmande spökfyllda dunklet.
Men norr ut ur himlaranden
natten igenom det simmar, det dal rar
trolskt,
det lefvande ljuset.
Ack han längtar ej till ljuset och dagen:
fast hans hjärta af mörkret är tyngdt,
så är hans själ dock mer trygg nu,
fredad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
