Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur en schlesisk adelsmans dagbok i Sverige på 1590-talet. Af August Hahr. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det blef ej annat öfrigt än att
transportera dem till en annan plats. Gripsholm
ansågs lämpligast. Där fingo de å nyo
erfara, hvad ett verkligt fängelselif ville
säga, ty de inlogerades i en af kamrarna
på slottsvinden, och utom denna vind
fingo icke deras promenader sträcka sig.
Men de voro ju också inom den fruktade
hertig Karls gebit. Den 11 nov. kom
order om ny förflyttning. Till deras
förvaringsort hade utsetts det närbelägna
Tynnelsö. Det ser ut, som meningen
varit att gömma undan dem så mycket
som möjligt. Och skäl därtill fanns, utom
i annat, i den omständigheten, att sedan
början af september ett kejserligt
ombud vistades i Stockholm för att utverka
deras frigifvande, hvilket emellertid på
det högsta motarbetades af hertig Karl.
Till Tynnelsö kommo de likväl icke.
Då isen icke bar dit, fördes de till
Räfsnäs, där de fingo röra sig tämligen fritt.
Här nådde dem underrättelserna om
Johan III:s död d. 27 nov. (enl. nya
kalendern) samt — något senare — om
det kejserliga ombudets vistelse i
Stockholm. Antagligen var det konungens
död som nu afgjorde deras öde. På
hertigens befallning förde man dem till
Uppsala. Dit kom också den kejserliga
agenten. Och motsträfvigt gick
slutligen hertigen in på att lösgifva den i
Narva uppsnappade beskickningen till
ryske zaren. Men då räknade man redan
den 28 febr. 1593.
Det är med lättare hjärta Lassota
därefter skildrar sina öden i Sverige.
Han reser till Stockholm, får sitt pass,
ekiperar sig och ser sig om i
hufvudstaden, som han ägnar en liten
beskrifning, som utrymmet ej tillåter meddela.
Han besöker kyrkorna S. Nikolaus och
Gråmunkekyrkan (n. v.
Riddarholmskyrkan), beundrar S. Göran och Draken i
den förra kyrkan och de grafvårdar
öfver Magnus Ladulås och Karl VIII Knuts
son, Johan III låtit sin bildhuggare Lukas
van der Werdt utföra för den senare,
och den 29 april afseglar han med sina
tjänare lyckligt och väl ombord på »Maria
från Hamburg» med Lübeck som
närmaste mål och ut mot nya ovissa öden.
Skräckdagarna voro ett minne blott.
Äfventyret i Sverige var slut.
Några af hans omdömen om
Sveriges land och folk må så till sist följa.
»Vintern i landet är sträng och lång.
Redan i oktober börja vattendragen
tillfrysa, hvilket varar till april, men ehuru
vintern igenom jorden är betäckt med
snö, skadar det icke sådden. Då snön
går bort, ser man gräset så friskt spira
upp. Nätterna äro vintertiden långa,
isynnerhet omkring Luciæ nitton timmar,
då dagen blott varar fem, men däremot
omkring Johannes desto kortare. Då kan
man hela natten igenom räkna pengar.
Landet har många sjöar och
strömmar, öfvermåttan rika på fisk, äfven
många berg och skogar, rika på
allehanda villebråd, såsom björn, varg, lo,
älg, rådjur, räf, filfras, mård, zobel, hare
etc. — — —
— — — I jämförelse med sin
storlek är landet föga folkrikt. Byarna ligga
ej så tätt, och vanligen bor hvarje bonde
för sig på sin egen mark. Om fyra eller
fem bondgårdar ligga tillsammans, anses
det som en stor by och kallas
»bondby». Då bönderna bilda ett stånd i
landet, finner man bland dem »feine
politische Leute, so in ihren Häusern
sauber und wohl leben».
Då man reser i landet, träffar man
ej på några värdshus, utan man tar in
hos bönderna eller prästerna, som dela
med sig mat och dryck, understundom
för intet, då man råkar rikt folk, eljes
för en ganska ringa penning. Vid
bordet intager värden eller värdinnan
förnämsta platsen, som de kalla högsätet,
och om någon vill taga detta från dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
