- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
214

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre öfversättningar från franskan. Af Sigfrid Siwertz - Skrinet. Af Georges Rodenbach - Jag visste slutet... Af Henri de Régnier - Stanser 6. VIII. Af Jean Moréas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRE ÖFVERSÄTTNINGAR FRÅN FRANSKAN

Af SIGFRID SIWERTZ

SKRINET.

För sina dar af sorg och tungt bekymmer
min mor förvarar längst i skåpet inne
ett litet skrin af järn, ett gammalt minne . . .
Blott tvenne gånger såg jag hvad det rymmer.

Så mörkt är skrinet som den dödes kista,
och där är hår af hennes gångna kära
i blekta sidenpåsar . . . Ack, de bära
ännu en doft af tårars salt, de sista . . .

När mina blonda systrar dogo, var
det tvenne bucklors guld, som lades ned • • ■
Oss återstår af allt — en brusten ked —
blott dessa länkar i ett mörkt förvar!

Hvar panna sänkes mot sin graf — i skrinet
skall en gång jag, när tunga timman slår,
o moder, gömma locken af ditt hår!
Må flätan vara hvit som svepningslinet!

GEORGES RODENBACH.
* *

*



JAG VISSTE SLUTET . . .

Jag gick bakom dem, såg dem bröst mot bröst
stå kyssande där klippan högt sig svingar
emot en himmel blek af haf och höst
och grå som pärlorna och måsens vingar.

Och dä de gingo fram i detta brus
af tunga svall, som klippans fästen lossa,
jag kände ingen afunds bittra rus
och ingen fläkt af blodets feberfrossa.

I samma vackra dröm de voro fångna,
och tänkte icke på dess död med klagan.
De voro nuet, jag var det förgångna.
Jag visste slutet på den korta sagan.

HENRI DE RÉGNIER
* *

*



STANSER 6. VIII.

För länge njöt jag nattens grymma rus,
och nu i tankfull vaka
mot fönstret lutad, ljufva morgonljus,
jag väntar dig tillbaka.

Inom min själ din hvita klarhet bred —
ett element i hvila .. .
Så fångar vattnet dig, så lofven ned
ur skumma hvalf dig sila.

Förblif och spegla länge, friska dag,
i ögats dunkel glöden,
nu då mitt hjärta med hvart slag
mig drifver närmre döden.

JEAN MORÉAS

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free