Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hans Hildebrand som förhistoriker. Af T. J. Arne. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS HILDEBRAND SOM FÖRHISTORIKER
Af T. J. ARNE
Med 2 bilder
^nxJEX SVENSKA
fornforsknin-I I §en ^ar gam^a anor- Sedan
fe) I I IX 1600-talets början har vårt
land ägt intresserade
arkeologer, som ägnat sig åt studiet af och
tillvaratagit minnena från forntiden. Det
dröjde emellertid länge, innan man lärde
sig att betrakta fornminnena i ett annat
ljus än historiens, innan man lät dem
själfva tala utan att begära upplysning
och kommentarier af de sparsamt
förekommande skriftliga dokumenten.
Det var det nittonde århundradet
förbehållet att bringa reda i det kaos, som
alla dessa forntidsföremål afsten och horn,
af brons och järn och ädla metaller
erbjödo. Genom dansken Thomsens
praktiska tillämpning i Köpenhamns
Oldnordiske Museum af den förhistoriska tidens
indelning i en sten-, en brons- och en
järnålder blef en fast grund lagd för
vidare forskningar. Indelningen
tillämpades i vårt land först af riksantikvarien
Bror Emil Hildebrand vid hans ordnande
af fornsakssamlingarna i Lund och i
Stockholm. Ett lyckadt försök till ett
djupare inträngande i människosläktets äldre
utvecklingshistoria föreligger först i Sven
Nilssons arbete om den skandinaviska
nordens urinvånare. Dess första upplaga
förelåg färdig år 1843, dess andra
utkom åren 1862—66.
Denna tidrymd omfattar just Hans
Hildebrands uppväxt- och studieår.
Tidigt nog blef han sin fars biträde vid
museigöromålen, och vid 19 års ålder
företog han sin första arkeologiska
studieresa till Köpenhamn, hvars förträffliga
museum redan då utgjorde ett centrum
för förhistorisk forskning. Med de mera
betydande fornsakssamlingarna norr om
Alperna gjorde han bekantskap kort
därefter, delvis genom mäcenatskap af den
bekante engelsmannen Henry Christy, som
förvärfvat sig ett namn som utforskare af
de paleolitiska grottorna i Sydfrankrike.
Väl förberedd utgaf han alltså sitt
första arkeologiska arbete Svenska folket
under hednatiden.
Det var hans doktorsafhandling, och
att den innehöll något nytt, något
viktigt, något som intresserade vida kretsar,
därom vittnar dess för sådana
afhandlingar ovanliga framgång. Den första
upplagan af år 1866 efterföljdes 1872 af
en andra, tillökad och rikare illustrerad,
och året därpå utkom den i tysk
öfversättning. Boken kallas af författaren en etno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
