Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska prosatörer. Af Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA PROSATÖRER
Af ARTUR MOLLER
August Strindberg: Taklagsöl. Syndabocken.
Stockholm, Albert Bonnier.
Gustaf af Geijerstam: Den eviga gåtan.
Stockholm, Albert Bonnier.
Hjalmar Söderberg: Det mörknar öfver vägen.
Stockholm, Albert Bonnier.
Sigfrid Sivertz: Cirkeln. Stockholm, Albert
Bonnier.
Nils Vilhelm Lundh: Stranden. Stockholm,
Hugo Geber.
Christina Nilsson: I skärselden. Stockholm,
Albert Bonnier.
Anna Wahlenberg: Sömngångerskan. Stockholm,
Albert Bonnier.
Annie Åkerhielm, född Quiding: De gamlas
roman. Stockholm, Hugo Geber.
Marika Cederström: Det röda inslaget.
Stockholm, Albert Bonnier.
Axel Lundegård: Drottning Filippa. Stockholm,
Albert Bonnier.
Mari Mihi; Junkern utan land. Stockholm, Albert
Bonnier.
Gustaf Ullman: Ledigs Algot. Stockholm, Fr.
Skoglund.
Johan Nordling : Siljan. En bok om Sveriges hjärta.
Stockholm, C. E. Fritzes bokförlag.
E TVÅ senaste berättelser
Strindberg utgett höra till samma
kategori inom den outtröttliges
produktion som »kammarspelen». Från
den historiska fresken har han vändt tillbaka
till den moderna familjeinteriören igen.
Och man kan nog tveklöst beteckna
Taklagsöl som den mest lyckade produkten
från hans senaste fas. På länge vet jag
mig då inte ha läst någonting at Strindberg,
som så mycket påmint mig om, hvilken
uppriktig psykolog och enastående
människokännare han likväl är. För att inte tala om,
hur hans stilistiska öfverlägsenhet här på nytt
tar en fången. Strindbergs klassiska svenska
lefver i »Taklagsöl» med dramatisk kraft,har
en puls, som i sanning inte verkar aftyning.
Att arbetet inte blifvit mer uppmärksammadt,
måste bero på, att författaren själf genom
sin massproduktion gjort publiken förhärdad
•— kanske också på bokens anspråklösa
format.
Inte så, att »Taklagsöl» kommer med
några nya uppslag inom Strindbergs produktion.
Som motto på berättelsen kunde sättas det
Lutherska ord, som också citeras: »Detta
lif är så eländigt att plåga kommer också
från dem, som äro oss kärast». Vi föras
alltså på nytt in i ett förolyckadt äktenskap
och få som vanligt bara höra den ena
parten : det är mannen som på sin sjukbädd
ömsevis berättar ondt och godt om sitt sprängda
samlif med fru och barn. Men det är inte
som oftast frågan: hvem hade rätt,
hvilken i första rummet upptar honom, utan
fastmer ett resigneradt och vemodsfullt:
hvarför kan människorna inte komma till rätta
med hvarandra? Konservatorn blir
någonting, som inte kan sägas om alla de
motsvarande figurerna i Strindbergs böcker —
sympatisk, manligt rörande i sin sträfvan att
kunna få sammanhang, försoning,
öfversikt-lighet i sitt lif. Dödsscenen är gjord med
ett mästerskap, hvilkets verkan inte ens kan
omintetgöras genom de kemiska formler
konservatorn i sina sista stunder anförtror
sköterskan som en »hemlighet» — hvilket de
nog också fortfara att bli för henne.
Den andra och längre berättelsen,
Syndabocken, är mindre enhetlig. I mycket står
den rätt ensam i Strindbergs senaste
produktion -— ifall den nu verkligen hör dit.
På stilpsykologiska grunder vore man annars
närmast frestad att hänföra den till samma
period som »Paria». Den detaljsäkra och
oöfverträffliga realismen från Strindbergs
ungdomsår, som här triumferar i genrebilderna
från två småstadskällare och i det briljanta
reproducerandet af halfbildade, svenske
herrars sätt att »resonera», ingår här en
sällsam förening med den senaste fasens begär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
