Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bilderna. Af Karl Wåhlin - Skölden. Af Bertel Gripenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
BERTEL GRIPENBERG
Att det -varit en lockande uppgift för
våra konstnärer att porträttera f. d.
riksantikvarien Hildebrand, synes redan af
bilderna i detta häfte — Robert Lundbergs
lilla historierade porträtt från 1897,
Theodor Lundbergs byst från förlidet år och
Bernhard Östermans knäbild i
oljemålning, fullbordad i år. Af B. Östermans
porträttmålningar hafva vi tidigare
återgifvit Gunnar Wennerberg (1894) och Jonas
Lie (1903).
Under det att de förlidet år afbildade
målningarna af Bbuno Liljefors (Hafsörnbo
och Fällande vildgäss) i dessa dagar
inför-lifvats med Nationalmuseets samlingar efter
fullbordandet af en europeisk
utställningsturné, tillhöra de båda målningarna i första
häftet för i år det Thielska galleriet å
Eolsudde på Djurgården, som i den
enastående rikhaltiga samlingen af
Liljeforsmålningar har en af sina betydelsefullaste
sidor.
Af Liljefors’ arbetën hafva vi tidigare
afbildat Katt och råtta (1892), Räf
(Dresden-galleriet, 1895), Hafsörnar
(National-museum, 1897), Vårnatt (i enskild ägo i
Bremen, 1900), Sträckande vildsvanar (Norra
latinläroverket i Stockholm, 1900),
Sträckande ejder (Thielska galleriet, 1902), Uf
(Furstenbergska galleriet, numera Göteborgs
museum, 1902), Örn och hare, Vildgäss
(Thielska galleriet, 1905) och Lommar
(Thielska galleriet, 1906). De tidigare
årgångarna hafva att uppvisa ett stort antal för
tidskriften tecknade illustrationer af
Liljefors till artiklar af Paul Rosenius.
K. W—n.
SKÖLDEN
Af BERTEL GRIPENBERG
Du blanka sköld, som skyddar krigarns barm,
du, som hans bröst i kamp och fara täcker,
i maktlös oväns hjärta hat och harm
och bitter afund ofta nog du väcker.
Min sköld, när jag i strid och storm och larm
mot hvassa vapen trotsande dig sträcker,
då ses du stråla, höjd på pansrad arm,
lik sol, som genom bistra skyar bräcker.
Då måste vän och ovän häpna lika
åt stålets eld, den trotsiga och rika,
som gnistrande ur sirad yta sprang.
Ju flere vapen man emot dig svingar,
dess högre under skarpa hugg du klingar,
och kämpars hjärtan fröjdas vid din klang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
