Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fru Anna Maria. Af Mila Hallman. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
MILA HALLMAN
fransk konungs och hans drottnings samt
en »Pålnisk biskops» konterfej, och
mytho-logien representerades genom bilder af
Diana och hennes nymfer, af Venus
blesserad i foten, och bibelns gamla
berättelse om Susanna och hennes
förälskade gubbar hade någon
konstnärshand gifvit lif och färg.
Det kunde vara skönt för den af
assignationer från statskontoret och af
penningfordrande människor jäktade
räntmästaren att någon gång få fly från
siffrorna och bråket till hemmets trefnad
med maka och barn och då känna
affärernas börda lättna vid ljudet af de toner,
som framlockades ur den stora spinetten.
Kanske det just var Anna Marias händer
som voro lika skickliga att leka på de
spröda tangenterna, som att handtera
pennan i brefven till trotjänaren. Eller
möjligen barnens præceptor besatt den
ädla konsten. Man vill dock hellre tänka
sig magister Aurivillius spelande kärfva
lutherska psalmer på det gamla
»positivet». Men hvem kunde spela på lutan?
Eller få fiolen att tala sitt passionerade
språk . . . Kanske Cronberg själf i stilla
aftonstunder lät dessa två instrument
gifva uttryck för den ömhet han hyste
för sin hustru. Och Anna Maria kanske
gladde honom med att sjunga en eller
annan visa ur den »italienska sångbok»,
som fanns bland familjens öfriga böcker.
I boksamlingen kunde utväljas arbeten i
lagfarenhet och medicin; Cicero och
Virgilius stodo vid sidan af Melanchton och
de svenska och tyska biblarna. Man
kunde, om man så ville, utbyta den
rimmade historien om Christiern den omilde
mot en »Bönebook moot Sathans
Rase-rij» eller mot ett arbete af Lembwig,
med den ljufliga titeln »Safft af
zeder-träet på Libanon». En del af böckerna
tillhörde barnens lärare, men flertalet var
nog Cronbergs egendom, och bokförrådet
är i sin helhet mycket rikhaltigt.
Räntmästarens måste ju representera
sitt stånd, och det var nog nödvändigt
att söka med prakt och glans imponera
på åtskilliga familjer af den gamla
aristokratien, som torde visat benägenhet
att se dessa nyadlade öfver axeln.
Cronberg hade ju endast sin
ämbetsmanna-skicklighet och möjligen sin förmåga att
anskaffa penningar att tacka för sin
no-bilisering, och hans hustrus adelskap var
ej af stort äldre datum, hennes far
presidenten hade nämligen fått förlänga sitt
gamla namn Gylle med den förnämt
ljudande »klon», d. v. s. namnet blef
Gyldenklou. Några aristokratiska
förfäder fanns alltså ej här att vara stolta
öfver, endast hederliga och dugliga män
i statens tjänst och med rötter i den
tid som var, icke i den grå medeltiden.
Fru Anna Maria och hennes make
kunde emottaga gäster i ståtligt
möblerade gemak. Stora salen i huset vid
Slussen hade hela väggarna klädda med
kostbart gyllenläder, och fyra smärre rum
intill hade sanncjikt samma slags tapeter.
Stora speglar, tunga snidade ekmöbler
och lättare möbler med inläggningar af
koppar, guld och elfenben. Stolsdynorna
voro ett verk af konsterfarna
kvinnohänder, de glänste af färgglada
silkes-broderier. Ett praktfullt stort ur med
»klåckespeel» stod också i stora salen,
och ute på Hanstavik strålade en
förgylld kristallkrona, hvars två rader
vaxljus upplyste familjen Cronbergs fester.
Att fru Anna Maria var en älskvärd
värdinna kunna vi taga för säkert,
vacker och strålande måtte hon varit, klädd
i sina tunga dräkter af sammet och
tjockt siden, utsirade med guld och
silfverspetsar och prydd med dyrbara
juveler och pärlsmycken. Att man i
hennes sal ej stod halfmätt upp från
bordet kan godt förstås af hennes sätt
att sköta sitt vidlyftiga hushåll.
Vinkällaren gömde en mångfald olika viner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
