Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Blommorna. Af Gunnar Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLOMMORNA
257
längtan, sin vilja, sin tanke, sin sorg
oclf glädje, sin bön, sitt lifs finaste lust.
Själskristaller äro de, dessa andarnas
hus, speglande det ofattbara Alltet och
sitt eget väsen.
Världsliknelser äro de, ledande tanke
och känsla u.t genom sig.
Moder Jords ögon och öron och alla
sinnen äro de — med dem betraktar
hon — Materien — sig själf, lyssnar,
erfar, tänker, drömmer och siar.
Där slår egypternas skimrande
lotusbyggnad ut sina tusenåriga blommor i
Nildeltats fuktiga
värme. De sträcka sina
kronblad mot
evigheten.
Där mura Assurs
blodfulla folk med
bevingad tjurstyrka sitt
väsens byggnad, och
frän dess tinnar läsa
de i stjärnornas gång
sina öden.
Där — ur sagornas
gyllene dunkel — slår
Hellas’ hvita lilja upp
sitt soliga öga bland myrtenskogarna på
bergen vid arkipelagens blåa brus. Såg
du väl någonsin förr — moder Jord —
med ett klarare öga?
Se — Österlandets färgrika ängar!
Hvilken mångfald af kostbara blommor
— blommor utan namn —, som växa upp
under stigande morgonrodnad, breda ut
sig, förgrena sig, fälla sina frukter och
frön, skjuta rotskott, vissna och dö och
ge lif åt andra eller uppstå förnyade till
allt större skönhet och styrka.
Där lyser Islam, och där blommar
Mogul med sagolik glans af ädelstenar
och luftig alabaster — och Österns stora,
Ord och Bild, ij:e årg.
vidunderliga drakblomma prunkar röd och
mogen.
I Indias underbara fjärran reser sig
ur djunglernas feberheta lifskamp en
fantastisk stor kryptogam, som blommar,
en toppig jättesvamp. Den härmar på
sin yta djungelns öfverflödande
alstringskraft och förintande, skräckfyllda kamp.
Där väfves elefanters styrka och
tigrars hunger in i en tung och yppig
ornamentik, där vällustiga kvinnodämoner
vrida sig i köttsliga danser och
mång-höfdade ormar och eldflammor glida ut
öfver gaflar och
balustrader.
En fängslande och
förvirrad feberdröm om
lifvet, ett tropikens
blomster, öfverhettadt,
moget, öfverfullt, som
i nästa ögonblick rasar
ut i befruktning och
död. I dess topp
stirrar outgrundligt
Brah-mas mäktiga, fyrfaldiga
hufvud under
lotustia-ran ut i rymden,
liksom undrade han öfver
sitt eget verk — och
innanför djungelmurarnas oro och
drifternas bländverk fyller Buddhas ande
salarna med svalka, bjudande till frid
och lockande, drömlös ro. —•
Bortom Österhafvets ljusa dag
glimmar Incas gyllene solros, och i de
fuktiga, tropiska urskogarna mellan två
oceaner växa i fjärran enslighet underliga
blommor af gigantisk storhet och dunkel
prakt.
Det är Maya och Nahua med blodiga
kalkar.
Människoblod strömmar i hemsk
ornamentik mellan frukternas storformade
reliefer, och deras ögon skåda med grym
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
