Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Harald Gabriel Hjärne. Af L. M. Bååth. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
l. m. bååth
Vi ansluta oss ännu till Geijers berömda
ord: »Om någonting är klart af
historien så är det detta: att det personliga
i henne är viktigast. Hon är ej en följd
af satser och sanningar, utan af vilja
och handlingar, ej teoretisk utan
praktisk.» Men trots denna gemensamma
filosofiska grundåskådning beror det icke
blott på häfdatecknarens egen
personlighets mått af själfständighet, snille och
kraft, utan äfven på den honom
omgifvande folktraditionens väsen och den
allmänna tidskulturens strömningar,
hurudan den historia blir, som är frukten af
hans arbete.
Man kan med fogsäga, att just detta
af Hjärne särskildt betonade förhållande
uppenbarar hufvudgrunden för hans
historiska program, att låta »den historiska
sanningen» framstå som hvarje tids egen
verklighet utan någon beblandelse med
nutidsåskådningarnas vanställande
inflytelser. Därför måste historieskrifvaren
vara noga förtrogen med den
skildrade tidens mångtaliga förhållanden.
Det fordras icke blott en redogörelse
för själfva hufvudämnet i och för sig,
utan äfven för mycket annat, som står i
samband med detsamma, bestämmer och
förklarar det. En sådan uppgift fordrar
en psykologisk frigörelse från den
samtida miljön, hvilket naturligtvis icke är
fullt möjligt, men kanske lyckas mer eller
mindre i mån af själfständighet och
politisk skarpblick. Det fordras jämväl, att
den kritiska forskningsmetoden drifves
till den högsta grad af fulländning.
Därvidlag kan man gå hur långt som helst
och icke blott stanna vid urkunden själf,
utan äfven undersöka de så att säga
psykologiska faktorer, som inverkat på
dess innehåll eller rent af skapat
detsamma.
Det svenska folkets historia är en
skildring af det svenska statslifvets
utveckling. Huruvida historien själf, som
till föremål har det mänskliga lifvet,
hvari vi svenskar väl få anses äga vår
beskärda del, syftar till något särskildt
mål, är en fråga af etisk och filosofisk
art, som Geijer under påverkan af Kants
filosofi ännu uppställer för oss. Därför
blir nu hufvudsaken i en framställning,
som vill visa det svenska
samhällsskickets och det svenska folkets olika
karaktärer och tillstånd på olika tider, en
utveckling af det politiska tänkandet.
Hjärne har uttalat, hvarför
svenskhet i politisk uppfattning höfves oss.
»För den historiska sanningen i dess
vidsträcktaste omfattning och i dess
ömtåligaste problemdebatter behöfver
Sverige hvarken rädas eller
undanskymmas. Men ingen falsk blygsel eller
undfallenhet skall hindra oss att gifva de
svenska minnena den rätt, som den
o-förfalskade forskningen kräfver, och att
öppet bekjnna oss till deras försvar,
när de antingen förvrängas af
fåkunnig-heten och illviljan eller öfverantvardas
åt glömskan af den beräknande, men
kortsynta klokskapen. Därmed vidkännas
vi ock det ansvar, som åligger oss inför
vårt folk och dess kultur. Undergräfves
eller förvittrar ett folks medvetande om
sitt arf från sina förfäders verk,
enkannerligen inom det politiska trängre eller
mer omfattande samlifvets arbete och
kamp, då brister sammanhanget i dess
lifsuppgifter och lifsyttringar äfven för
framtiden. Dess själfständighet består
just däri, att det vet och känner sig lefva
genom tiderna, trots människornas och
släktledens växling, såsom ett
ansvarsförbundet helt. Att häfda de historiska
minnenas uppfostrande och förpliktande
kraft betyder alltså ett värn för folkets
själfständighetskänsla och dugande
arbetshåg. »
Äfven för Geijer var s. k.
nationalism en grundtanke, som han fattade i
betydelse af ett fritt folk, som hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
