Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Harald Gabriel Hjärne. Af L. M. Bååth. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
l. m. bååth
kärleken hjälpte icke opp den polska
republikens lösa och oorganiska
statsskick, hvaraf Hjärne för öfrigt i sitt
arbete om Karl XII lämnat en förträfflig
bild. Statslifvet uppbäres då snarare af
samhörighetsdriften, men dess politiska
utbildning beror icke blott af de olika
element, som utgöra den inre
förvaltningen, utan jämväl af de faktorer i det
internationella umgänget, hvaröfver ett
folk har större eller mindre rådighet och
som det med eller mot sin vilja måste
räkna med.
Sådana grundsatser för häfdernas
utforskning kräfva en vidtgående politisk
fördjupning af den historiska
uppfattningen och förbättrade
forskningsmetoder. Några exempel ur Hjärnes
historiska arbeten må, ehuru blott
antydningsvis. belysa detta.
* *
*
Det är närmast två af Hjärnes
historiska arbeten som äro fullödiga och
populärt tillgängliga uttryck för hans
vetenskapliga metod och uppfattning,
nämligen »Gustaf Adolf.
Protestantismens förkämpe» (1901) och »Karl XII.
Omstörtningen i Östeuropa 1697—1703»
(1902). Dessa rubriker äro betecknande
nog. Det är ej fråga om att skrifva
kungabiografier, utan att skildra de
kriser i svensk historia, som äro
sammanknutna med dessa namn. Boken om
Gustaf Adolf är ett bidrag till den icke
minst i Tyskland flitigt debatterade
frågan om denne konungs betydelse som
protestantismens förkämpe. Man har
såväl där och annorstädes som hos oss
moderniserat Gustaf Adolfs politik
genom att anlägga nutida imperialistiska
och kommersiella synpunkter vid sidan
om hvarjehanda andra funderingar.
Hjärne söker ett svar på frågan i
studiet af de dåtida förhållandenas egen-
art och väsen. Protestantismen var en
gren af den under Gustaf Vasa
återupp-ståndna värdsliga makten, en nationens
angelägenhet. För Sverige, liksom för
andra germanska länder, var det en
grundläggande faktor i statslifvet, att folket
själft genom ett samfälldt ansvar påtog
sig de mest kräfvande riksuppgifterna.
Det var adel, ämbetsmän, prästerskap,
ombud för städer och landsbygdens
befolkning, som i inbördes trohet och nit
antogo protestantismen i Västerås 1527.
Reformationen var en folkets
angelägenhet, och striden mellan hertig Karl och
Sigismund föranledde ett verkligt
folkuppbåd till lärans försvar vid Uppsala
möte 1593. Johan III:s härskarelynne
ledde honom att försvaga kraften i detta
folkliga ansvar. Sigismund var blott en
handtlangare i den katolska kyrkans
tjänst och bekymrade sig alldeles icke
om det svenska statslifvets fria bestånd.
Hertig Karl tog däremot oupphörligt
folkets samfällda förpliktelse i anspråk
och utbildade därmed dess ansvarighet
för samhällsordningens och rikets
bestånd. Protestantismen infogades
ytterligare till en oupplöslig del af den
svenska statsbyggnaden. Hvarje angrepp på
protestantismen blef också ett angrepp
på statslifvet och på Sveriges frihet.
Gustaf Adolf fortsatte sin faders inre
och jämväl äfven yttre politik. Det var
de stora religionsintressena, icke nutidens
nationella frågor, som grupperade de
europeiska folken i katolicismens eller
protestantismens tecken. För att rätt
förstå Sveriges ställning har man att bortse
från våra dagars
nationalitetsföreställningar och minnas dess protestantiska
väsen. »För Gustaf Adolf, liksom för
alla hans samtida, var en statsmakt utan
kyrklig hälgd otänkbar. Den rätta
hälg-den kunde endast en protestantisk kyrka
gifva, och statsmaktens högsta uppgift
var att främja undersåtarnas andliga väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0304.html
