Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Harald Gabriel Hjärne. Af L. M. Bååth. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
l. m. bååth
i politiskt afseende tillfredsställande sätt
utreda de talrika problem, som tillhöra
Karl XII:s tid. Huru önskvärdt är det
icke då, att denna torso af det stora
nordiska kriget blefve fullföljd till
novemberkvällen vid Fredrikshald! Det icke
minst besvärliga blir att först rödja ur
vägen de förutfattade och obestyrkta
åsikter, som bildats om Karl XII i
Anders Fryxells och Fredrik Ferdinand
Carlssons stora historiska verk.
Öfverallt i historieskrifningen finnas fördomar,
falsk känslosamhet och oriktiga
slutledningar vid sidan om det bestående sanna.
Men detta är fallet i synnerhet för Karl
XII:s tid, emedan den icke i samma grad
som t. ex. Gustaf II Adolfs tid gjorts
till föremål för vår häfdaforskning. Först
efter en ingående granskning af Karl
XII:s tidehvarf, som enligt Hjärnes åsikt
vore nog för en hel Karl XII:s-akademi,
kan bilden af konungen själf framträda
i tydligare drag och klarare färger.
Något s. k. standard work, en
ståtlig samling på åtskilliga band, som täga
sig bra ut i skinnband med dyrbart
guldtryck, har professor Hjärne icke skänkt
oss. Men väl har Hjärne i sina af
trycket utgifna »Grundlinjer till
föreläsningar» vid sommarkurserna i Uppsala
framlagt sin genomgående och flerstädes
originella uppfattning af Sveriges
historia från medeltiden till frihetstidens
början. För honom finns det
hufvudsakligen ogräs i den svenska historien,
hvilket först måste utrotas, innan den
historiska sanningen kan bättre skönjas.
Det går hädanefter icke så lätt att blifva
en -»riksens historiens» ens i Geijers,
Carlssons eller Malmströms stil. »Däremot
gäller det att oförtrutet sträfva efter större
sannolikhet, att hålla till godo med de
nya spridda sanningar, som kunna
framletas den ena efter den andra, fastän
man nogsamt vet, att de aldrig
någonsin skola förslå till en definitiv
konstruktion.» Dessa Hjärnes ord torde det
vara tillåtet att citera i detta
sammanhang. Det är också en mängd
specialundersökningar som Hjärne utgifvit på
skilda områden af vår historia. I sin
läraregärning är han den obestridlige
mästaren genom sina mångsidiga intressen
och sin ofantliga beläsenhet, icke minst
i de slaviska språkens litteratur, och
genom sin strängt vetenskapliga metodik,
som meddelats i föreläsningar och i de
betydelsefulla seminarieöfningarna. Under
hans säkra ledning har redan ett
betydligt antal goda vetenskapliga arbeten på
skilda områden af vår historia sett
dagen, och det synes vara säkert, att
Hjärne redan bildat en historisk skola,
i hvars tecken vår häfdaforskning skall
föryngras. Vid sidan om denna
officiella lärareverksamhet har Hjärne i det
personliga umgänget med sina historiska
adepter utbildat deras åsikter till
själfständighet äfven i nutidspolitiken. Icke
minst i detta umgänge har Hjärne
genom sitt impulsiva väsen och friska lynne
räddat kanske de flesta från att blifva
dammiga bokmalar. Han har själf visat,
huru grundlig lärdom kan förenas med
en om också ironisk humor, detta
»begrepp», »som den tyska estetikens
hårklyfverier ännu ej gittat utreda, ehuru
hvart friskt lynne utan vidare
underbyggnad känner dess hemlighet».
Till det svenska folkets politiska
fostran och grundligare själfkännedom må
det blifva en föryngrad svensk
häfdaforskning och dess föregångsman
förunnadt att under allt gynnsammare
auspicier fortsätta sin fosterländska
gärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
