Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Björkar i dans. Af E. Walter Hülphers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRKAR I DANS
AP E. WALTER HüLPHERS
Nu stiga de åldriga björkarna fram
i solen och ljuset vid skogens rand,
de räcka hvarandra högtidligt hand
och ordna sig stam vid stam.
De stiga i led mot snöiga fält,
de lyfta på kjolen och bindlar de fällt,
och de vänta med åldringars ro
på en stigarlåt eller nigarevals
för att lyfta på knäet, böja sin hals
och sirligt visa sin sko.
Och de le som man ler, när man gör
sig till flarn
och dåras för småttingars skull
med tårade ögon och känslan full
af fröjd att få känna sig själf som barn.
Så stiga de åldriga björkarna fram
med silfver på krona och stam.
Och granarna flockas i allvar att le
ur gammalmansblickar åt det som skall
ske
och nicka förstående, gillande se
hur björkar sig galet bete.
Och enarna trängas på händer och knän
att få sig en titt under större trän.
Och videt med stråken har gigan vid
kinden,
nu väntar det bara ett tecken af vinden.
Då kommer en hare ur buskarna ut
och sätter sig blyg på sitt snubbade slut.
»Ur vägen», det hviner. »Kör bort den,
ur vägen!»
Och skrattande ruskar en snöig tall
på syndarens rygg en snöflocks fall,
och utskämd flyr han förlägen.
Då blåste en vind: »Spel opp, spel opp!»
Det lät som vår, och det sjöng som dropp,
och hela orkestern började spela
med vajande stråke och glittrande fela.
Och granarna nickade,
enarna vickade,
tallarna stjälpte i glädjen sin snö
i buskarnas luf, tills de gräto af tö.
Och björkarna svängde med kjolar och
band
och stego och nego förunderligt unga,
och solen blef yr och fattade brand,
och orrarna började blåsa och sjunga.
Så det log, så det lyste,
så titorna kvittrade!
Ängarna myste,
tindrade, glittrade.
Källorna blänkte,
bäckarna stänkte
porlande silfver på hällar, som ryste
af tinandets lycka och vår.
De krokiga träden i ryggarna raknade,
drifvorna smälte, och sipporna vaknade...
När björkarna stiga till dans, blir det
vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
