Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den åländska ögruppen. Af Hanna Rönnberg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o8
hanna rönnberg
INTERIÖR FRÅN ÅLÄNDSK BONDSTUGA,
MED HÖG- OCH LÅGSÄNG.
Det var verkligen ett nyupptäckt land
för oss, detta Åland med sin härliga
natur, sina oräkneliga kobbar och skär,
sitt fastland och sina öar, där sång och
saga ännu voro bofasta, där gamla
minnen från hedenhös slumrade under
kullarna på vikingarnas graffält och där
Kastelholms slottsruiner berättade om
medeltida makt och myndighet, om onda,
blodiga tider, om eld och svärd.
Det var som om vi kommit långt
bort från civilisationens allfarsväg och
blifvit försatta tillbaka i tiden minst
femtio år. Seder och bruk voro så
underligt gammaldags, att de påminte om
historier från mormors och mormorsmors
dagar.
För tjugu år sedan voro
kommunikationerna ännu ganska dåliga. Då fanns
ej Bore och ordentliga vinterturer, utan
postföringen skedde med segelbåt eller
isbåtar öfver Ålands haf. Endast om
sommaren anlöpte Stockholmsbåtarna
någon gång] i veckan Mariehamn, och
samfärdseln med Finland uppehölls af
Abobåtarna »Äland» och »Stella». Men
tack vare de dåliga kommunikationerna
och frånvaron af någon större
turistström, hade landet bibehållit sin
särprägel, sina gammaldags bruk och seder.
Då fanns ännu öfverallt den hemtrefliga
storstugan med högsängar och
sparlakan och allt det bohag, som hörde til’
förgångna tider, men sen tyvärr allmänt
fått maka åt sig för det moderna lifvet,
som här gjort sitt intåg.
Ålands natur är rik och omväxlar
från de mest leende, lummiga landskap
med löfrika holmar och uddar, smala
vikar och sund till kärfva, furuklädda
bergshöjder, som t. ex. Geta-bergen på
norra fasta Äland, hvilka sända ut sina
granithällar mot Bottenhafvets vreda
vågor, som löpa till storms mot dessa
landets grundfasta förposter. Här ligger
också Dånö lotsplats; redan namnet är
betecknande. Råkar man därtill en
stormig höstkväll sitta i lotsstugan på Dånö
i sällskap med vaktlotsarna och höra
hafvets rytande, så förstår man att dessa
lugna, enkla män, som nu stillsamt röka
sina pipsnuggor, medan deras från
födseln uppöfvade ögon och öron spana
efter för vanliga människosinnen
oförnimbara tecken och ljud, äro hjältar, hvilka
på sin obemärkta post utfört bragder,
som i mod och själfuppoffring kunna
mäta sig med dåd, som utförts pä de
blodiga slagfälten och besjungits af
skalder. I Geta ligger också Djupvik
grotta, hvilken under stora ofreden
begagnades som kyrka och dit folk i
nödens stund tog sin tillflykt undan
ryssarna.
Västerut ligger Eckerö, som genom
Marsundet är åtskildt från fasta Äland.
Häröfver gick förut postvägen till
Sverige. Eckerö är en milstor och bördig ö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
