Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den åländska ögruppen. Af Hanna Rönnberg. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o8
hanna rönnberg
DEL AF BOMARSUNDS RUIN.
taget i båtkanten, då isen hvilket
ögonblick som helst kunde brista och båten
var enda räddningen. När därtill
stormen bröt ut och hotade att förstöra den
bräckliga bryggan, då gällde det ibland
att springa för lifvet. Men så bestod
också rotfolket af kärnkarlar, som voro
vuxna sin uppgift, släktled efter släktled
hade de tränats för sitt åliggande.
Vid Signilskär äro förknippade en
hel del historiska minnen. Sägnen
berättar om en drottning Signilda, som
funnit nödhamn där under en svår storm,
och att hon af tacksamhet byggt upp
en kyrka på skäret. Ännu finnas några
grushögar och en stenmur, som folket
kallar Kaparkyrkan.
Då jag besökte Signilskär för tio
år sedan, lefde ännu en gammal
fyr-vaktare Öman, som tillhörde den gamla
släkten från Per Brahes tid. Han
berättade, att då han var barn, talade hans
faster om den märkliga vintern, då sven-
ska hären tågade öfver Ålands haf, som
var starkt fruset. Som en lång svart
orm kom den ringlande öfver isen från
Eckerö, och magra, eländiga och
uttröttade voro soldaterna, då de kommo
på land. Många hade fötterna ombundna
och förfrusna, så de knappt kunde gå.
Gumman grät ännu, då hon berättade
om allt eländet. Döbeln gick mörk och
dyster upp till Ömans stuga och stängde
in sig i kammaren under hela dygnet
som rasten varade, han hvarken åt eller
drack, och ingen fick tala vid honom.
Då hären aftågade, berättade soldaterna
att snart skulle Kulneff komma med
kosackerna, som brukade spetsa små barn
på sina pikar. De stackars skärborna
voro nästan vettskrämda, och då de
dagen därpå igen sågo en mörk massa
närma sig från Eckerö, gömde de sig
i en bergsklyfta på norra ändan af
skäret och lågo där, tills en rysk soldat
hittade dem halfdöda af köld och
förskräckelse. Kulneff behandlade dem vänligt
och lät gifva dem både mat och
omvårdnad.
Österut på fasta Åland ligger
Skarpans hemman, som fortfarande är i
statens ägo, och där på en udde de
ståtliga ruinerna af Bomarsunds fästning.
Präktig måtte fästningen ha varit, att
döma efter de väldiga granitmurar, som
ännu resa sig här och där mellan
grushögarna. Breda välbyggda militärvägar
leda på flera ställen genom skogen upp
till de på olika bergshöjder belägna
tornen, som varit starkt befästade och från
hvilka man har en hänförande utsikt
öfver den stora hafsfjärden Lumparen
och ett otal vikar, holmar och sund.
Den som sett Bomarsund kan förstå, att
ett oläkligt sår tillfogades den ryska
själfkänslan, då krigsmännen med egen
hand nödgades förstöra denna ypperligt
belägna och dyrt anlagda fästning, att
detta sår ständigt blöder och att Ryss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
