Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från stockholms teatrar
333
ska Teatern under vårterminen kommit
med. Schnitzler, en österrikare, här
känd genom sin pjäs Älskog —
Liebe-lei -— har en ovanlig och obestridlig
förmåga att förbinda innerlighet och
sinnlighet. Hans lilla novellsamling
»Reigen» hör dessutom till det
kvickaste och mest njutbara af det som
är skrifvet om de allra intimaste
förhållandena. I »Paracelsus» — pjäsen
är väl öfversatt och hufvudrollen
förtjänstfullt spelad af herr Klintberg —
har han gjort en liten innehållsrik
enaktare om hur die Naturheilkunde
tog sig ut, då den store Aureolus
Filippus Theofrastus Bombastus
Paracelsus ab Hohenheim förvånade
världen med sina underkurer.
Sensmoralen var, att det ej blött är
ynglingar som gå på farlig mark, utan
att äfven medelålders män böra se
sig väl före.1 Herr Arehn, som med
utmärkt måttfullhet och auktoritet
spelade en äldre herre i »Tjufven»,
hade af vapensmeden Cyprian gjort
en god typ af själfmedveten redbar
borgare, fröken Rosén var en vacker
och ståtlig husfru från 1500-talets
början, d. v. s. just den tid, då det
borgerliga husfrubegreppet, om man
får tro Holbein och Dürer, i Basel,
Augsburg och Nürnberg hade nått sin fulländning.
Det är ej ofta man får en sådan glädje
af sin teaterafton, som då man såg »Elga»
på Svenska teatern.
En tysk kavaljer tar in i ett gammalt
kloster nära Warschau. Han är fylld af
lifsmod och tänker med stolthet och kärlek
på hustru och barn. Innan han går till
sängs hör han af en munk några varnande
ord om all jordisk lyckas förgänglighet,
det hade munken själf erfarit. Han
somnar vid klosterbrödernas sång och
drömmer om hur munken — på sin tid grefve
Starschenski — till vanvett förälskad i sin
maka Elga bedrages af henne och hur han
sedan låter mörda sin rival just i den säng,
där kavaljeren nu själf ligger. Under
scenförändringarna mellan tablåerna hör man
som ett sammanbindande led munksången.
Detta Hauptmannska drömspelsarrangemang
var af ypperlig verkan, och till det goda
intrycket bidrog nog också den snabba
takt, hvari stycket utfördes. Spel och
uppsättning voro med några få undantag myc-
Fot. Atelier Jæger.
MARGIT TORSELL SOM HORLACHER-LISA.
ket goda. Fantasien kom i kraftig rörelse,
man drömde verkligen en timme i Polen
omkring år 1700. Polsk lättja, polsk
kättja, lättsinne och laissez aller, prakt och
slarf och slutligen en orientalisk lidelse,
frätande och brännade och uppslukande
allt. Som Elga har fru Bosse en af sina
allra bästa roller. Blandningen af
slampa-heja och grefvinna, de falska smekningarna
och de skärande skratten med maken,
hennes nästan fysiska smärta under
hvardagslifvets tråkighet, det ständiga behofvet af
stimulans, allt smälte ihop till en totalbild,
på en gång skön och förfärande. Herr
Svennberg stod på samma höjd. Han lät
grymhet och barnslighet gå i hvarandra,
han fasade själf öfver de vulkanutbrott af
ursinne, som han kände uppstiga i sitt inre.
Det var stor konst, allt genomarbetadt och
genomtänkt, återgifvet med verklig
genialitet. På det tragiska området har herr
Svennberg i Starschenskis roll nått samma
höjd som herr Bæckström genom sin
framställning af Autolyckus i »En vintersaga».
Bägge ha i dessa två roller visat oss hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
