Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Barnet som konstnär. Af Anna Maria Roos. Med 24 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnet som konstnär 341
ÖFVERGÅNG FRÅN EN FACE TILL
PROFIL.
de inte synas». Hvad åter de barn
beträffar, som blott låta ett par fötter sticka
fram under kjolen, är det kanske inte
så säkert att de alla ha klart för sig, att
dessa fötter äro fortsättningen af ett par
ben. Åtminstone berättar en svensk
författare — G. af Geijerstam -— i en
af sina böcker, att han som barn hade
den föreställningen, att fruntimmerna voro
hopvuxna ända ned till fötterna. Likaså
låta barn ofta öfre delen af hufvudet skina
igenöm hatten — något som emellertid
ofta kan bero på att de först ritat
färdigt hufvudet i det traditionella ovalen
— och först därefter kommit att tänka
på att pryda den med hatt. Ett lustigt
exempel härpå är den vidstående
teckningen af en femårig svensk gosse, Staffan
W., — en bild som den unge
konstnären af ej fullt utredd anledning själf
betecknade som »en strixgumma».
Håret är, som man ser, utritadt stort och
yfvigt ini hatten. Händerna äro noggrant
utritade, men i fråga om fingrarnas antal
råder intet pedanteri.
Hattar äro för öfrigt också förträffliga
medel till att skilja »gubbar» och
»gummor» åt; ritar man en hatt med långa
plymer, då vet man ju strax att det är
en fru som bär den. Likaså är en
parasoll ett godt feminint
igenkänningstecken, liksom en cigarr och en käpp
maskulina attribut. Antyder man för
barnet, att herrar ibland gå med
paraplyer, och att fruntimmer verkligen ibland
röka, så mottagas sådana illvilliga
insinuationer med tydlig ovilja eller väcka
de grubblande skrupler —allt efter lynne
och temperament.
Småbarnens första typ för ett
mänskligt ansikte är, som bekant, en rund eller
oval kontur med två prickar till ögon,
ett vertikalt streck till näsa och ett
horisontalt till mun.
En fransk författare — Morhardt —
påstår, att det är Ricci som först
uppdagat, att småbarn begynna med att rita
figurerna en face, »tvärt emot den
vanliga föreställningen att de begynna med
profilteckningar», säger dr M. Detta
yttrande visar, huru okunnig man på
många håll tycks ha varit om allt som
rör barnens föreställningar och
verksamhet. Småningom visar sig dock hos de
flesta barn en benägenhet för att
öfvergå till profil. Orsaken därtill är lätt att
EN LAPP VID SIN KÅTA. INGRID R.
I I ÅR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
