- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
407

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ett friar-bref från 1700-talet. Ur Malla Montgomérys anteckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett friar-bref från 1700-talet

407

bittraste förebråelser; i början blef hon
försagd, ville söka urskulda sin falskhet,
men då hon märkte, att jag för väl sett
och hört allt för att kunna narras, föll
hon uti gapskratt, sade mig, att hon
måste ménagera gubben, emedan hennes
mans kredit och förmögenhet till stor
del berodde af honom, och afhöljde för
mig egennyttans, koketteriets och
sinnlighetens filosofi. Jag förlät henne —
men hon ingaf mig förakt för
fruntimmer, och därmed förlorade jag allt, som
kunnat tygla mina begär. Hon hade
flera systrar, -— de fullbordade min
uppfostran, och från den ena lättsinnigheten
till den andra blef jag så bortskämd,
att jag satte en heder i mina
utsväfningar och fåfängan uppeggade sinnligheten.
Förlåt, att jag inför Er vågar omtala
dessa förvillelser! Det bevisar åtminstone,
att jag ej vill bedraga Er och att jag
ångrar mina förlorade ungdomsår!

Min far beslöt att låta mig resa och
ingå i utländsk krigstjänst. Jag var då
20 år. Jag kom till regementet Royal
Suède, kommenderadt af Prince de
Sou-bise, var med vid den för franska vapnen
nesliga affären vid Rosbach. Full af
förtrytelse öfver vår flykt lämnade jag
regementet, reste till Amsterdam, träffade
där en af min fars gamla vänner, en Grill,
och beklagade mig för honom. »Nous
courümes, nous avons couru, nous
coure-rons encore», utropade jag beständigt i
min harm. Han lugnade mig,
öfvertalade mig att fara till Frankfurt am Main,
där regementet nu var stationeradt, och
återförena mig med mina kamrater. Där
hade jag den lyckan, eller snarare den
olyckan att behaga en därstädes
etablerad prinsessa, som var betydligt äldre
än jag; hon antog sig min person och
bidrog ej att gifva mig mera aktning för
fruntimmer, ty hon var själf mycket
in-dulgente för mina små intriger och stärkte
mig i alla mina dårskaper. Jag nekade

mig ingenting, och utan prinsessans
bistånd hade ej den obetydliga pension,
som min far skickade mig, räckt till min
prakt och mina utsväfningar. Spelare
blef jag dock icke, någon gång förledde
lyckan mig till att spela, men det var
aldrig passion hos mig.

En afton var jag bjuden i ett stort
sällskap; där fick jag se fröken Glauburg,
15 år gammal. Aldrig glömmer jag
hennes första åsyn. Hon bar en svart
taftsklädning, som utmärkte hennes fina
smärta växt och upphöjde hennes
bländande hy. Ett sådant uttryck af mild
skönhet och himmelsk oskuld hade jag
förr aldrig sett. Jag stod förstenad! min
glädtighet, som gjorde mig välkommen
öfverallt, min lättsinniga förmätenhet
försvunno för detta intryck. Jag var hela
aftonen förlorad, tankspridd, man gjorde
narr af mig, jag märkte det ej, och min
eljest så ömtåliga egenkärlek blef nu ej
varse sina missräkningar. Dagen därpå
sökte jag blifva införd i baron Glauburgs,
hennes faders hus; det mötte
svårigheter, som ännu mera uppeldade mig.
Ändtligen blef jag presenterad för hennes
föräldrar, sökte på allt vis vinna deras
bevågenhet och behaga den unga
Augusta. Det lyckades mig, och jag
begärde hennes hand. Föräldrarna afslogo
ej mitt anbud, begärde blott tid att
efterfråga min släkt, min förmögenhet och
fordrade, att mina föräldrar skriftligen
skulle gifva sitt samtycke och fastställa
hvad de ville göra för sin sons
établisse-ment. Jag skref och begärde detta med
hela min själs häftighet. För första
gången fick jag ett afslag! Mina föräldrar
ansågo mig alldeles för ung att ännu på
flere år tänka på att gifta mig; om jag
då vore beständig kunde det bli tids nog
m. m. Fröken Glauburgs föräldrar fingo
äfven samma svar, blefvo däröfver
för-törnade och nekade mig att vidare
umgås i deras hus. Jag var förtviflad ät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free