- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
419

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En hittills otryckt dikt af Thorild. Meddelad på hundrade årsdagen af hans död jämte några minnesord. Af E. Wrangel. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en hittills otryckt dikt af thorild

419

Rörd af de ljufvare behagen
Jag suckar vällust då och då:
Men utaf Årans blick betagen,
Jag hör dess röst, som talar så:
»Om du vill snillets lager nå,
Lät rosen och lät myrten stå,
Och glad mot Solens Höjder gå!»

Detta skrefs i början af 1780-talet.
Tjugu år senare, då Thorild genom bitter
erfarenhet lärt känna farorna på de
sol-beglänsta men stormiga höjderna, liksom
tomheten af ärans lockelser, hade han
i mångt och mycket resignerat från sina
vidtflygande planer. Han hade också
genom ett lyckligt hemlif lärt känna
värdet af friden i blomsterdalen. Hans
lifsuppfattning tenderade allt mer mot
harmonien, han föredrog nu det »ljufligt
täcka» framför det »grufligt sköna». Om
denna förändrade lifssyn bär efterföljande
dikt vittne. Den tillkom sannolikt på
sommaren 1806, då han under några
månader idkade ett lifligt umgänge med
den svenske envoyén i Berlin, Brinkman,
hvilken nu i Gustaf IV:s svit uppehöll
sig i det svenska Pommern. Det var,
trots krigsfaran, angenäma dagar för
Thorild. Af många framstående
svenskar uppsöktes han och lockades fram ur
sin sedvanliga tillbakadragenhet. Det
föreligger åtskilliga bref och biljetter från
honom till Brinkman, från maj 1806 till
januari 1807, hvilka, med sitt lifliga, ofta
skämtsamma språk vittna om det goda
förhållandet dem emellan. »Skald och
vän!» plägade Thorild tilltala den
svenske diplomaten. Brinkman hade i sin
ungdom, liksom Thorild, varit påverkad
af Klopstocks mäktiga diktning och —
t. ex. i ett poem 1790 »Seger och fred»
— äfven han försökt att i Sverige införa
den orimmade versen. Emellertid, när
Brinkman nu fick mottaga detta
skalde-bref från Thorild, hvari denne nog
återgaf en stämning, som alltid legat
Brink-man nära och varit betecknande för
honom — en stämning som dock nu

äfven Thorild själf förstod att värdera
mera än förut, såsom jag nyss antydt
—, då fann Brinkman detta besjungande
af »glädjens blomsterdal» ej konsekvent
från Thorilds sida; han erinrade honom
om hvad han i ungdomen skrifvit om
»Årån» och »Behagen» och författade
en svarsdikt, »Snillets val» — sedan
införd i Vitterhetsförsök (1842) II: 91—97
— hvari han, nu föga stämd för
kärleksgudens kransar och ungdomens »lätta
nöjen», låter Äran vinka med sin lager
och väcka

vårt hjärtas ädlare begär
och snillets dristiga förmåga
att skapa hvad odödligt är.

»Jag styrkan nu af lifvet känner»,
menar Brinkman här och manar sin vän
att åter som örnen stiga mot »Solens
Höjder».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free