- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
435

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kristusbilden i Oscar Wildes De profundis. Af Nathan Söderblom. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRISTUSBILDEN I OSCAR WILDES DE PROFUNDIS

AF NATHAN SÖDERBLOM

I.

ANS korta bana genom litteraturen
var ett gnistrande fyrverkeri af
uppfinning och kvickhet, af
lekande fyndighet och af tröttsamt jäkt,
af djärf klarhet och sofisteriets förledande
halfsanningar, och hans namn har fått
öfver sig, jämte intrycket af lusteldens
sprakande öfverdåd, något af den fräna,
kvalmiga lukten efteråt. — När man talar om
honom, skulle man ju tala om konstnären.
Konsten var hans lif. I lifvet fuskade han
•och sjönk. I konsten fuskade han knappast.
Eariseerna glömma i alla tider, att det
alldeles undermåliga är att fuska i allting,
såsom fariseismen gärna gör.

Hur litet förstodo de, som spottade på
honom, de som ostentativt drogo åt sig
sin rena dräkt för att ej snudda vid den
brännmärkte, af det som utgjort hans
helgedom. Konsten var för honom den högsta
och den sanna verkligheten. »För
konstnären är uttrycket den högsta, den
väsentliga lifsformen.» Wilde har blifvit en af
uttryckets mästare. — Hans själfkänsla kan
utan fara säga, att han förmått hölja det
hans genius tog under behandling i en ny
skönhetens dräkt. Hans plats i konsten
är en annan än hans plats i samhället.
I konstens rike, i uttryckets värld kommer

det ej att sopas rent efter honom. Där
har han vunnit åt sig icke en af de stora,
höga platserna, men väl sin egendomliga
hemortsrätt — hur enstämmigt än
vittnesbördet lyder om att litteraturen fått, liksom
tillfälligtvis, endast en ringa bråkdel af det
aldrig sinande förråd af kvickhet, af idéer
och af konstnärlig skildring, som hans
irländska hjärna slösaktigt strödde omkring
sig i umgänget.

Det ligger nära tillhands, när man
tänker på den moderna romantikens
ytterlighetsman, att taga fram från den
romantiska epok, som i en efter tidernas
meningsfulla skiftning förändrad gestalt går igen i
vår egen, den bok, som då blef en
utmanande symbol för det ytterliga, man
kunde säga fanatiska häfdandet af
spontanitetens och de sköna själarnas rätt gentemot
allt hvad samvetskraf, sed och samfund
heter. Sätt Fr. von Schlegels Lucinde —
hvarför icke i detta exemplar som ligger
framför mig, i hvilket Brinkmann gjort sina
mycket betecknande enkla och dubbla
streck i kanten och understrykningar —
bredvid Dorian Gray! Den ter sig med
sitt »heliga» kärleksraseri och sin öfriga
»fördomsfrihet» helt lös och sentimental,
svag och fadd, bredvid den ohyggligt
fängslande verklighetskraften i Wildes dystra
mästerverk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 1 17:45:10 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1908/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free