Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk vers. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44-6
erik hedén
bild skymtas Runeberg, men dennes
natur-friska idealitet är betänkligt urvattnad.
Ställvis upplifvas stämningen af en stundom
smårolig, stundom gjord och tunn humor
med svaga minnen från Fröding, hvilkens
upproriska realism dock gifvetvis är
bannlyst. Landtfolket tycks enligt hr Risberg
nästan uteslutande bestå af kvinnor — äfven
då en »han» talar, är stämningen
kvinnligt vek. Icke heller har författaren velat
ge sitt »folk» andra egenskaper än de
traditionella: smak för gamla märken och
sägner, högst oskuldsfull kärlek samt enfald.
Hör som prof — dock icke på hvad
författaren kan bäst — följande:
Locklåt.
Ko-korna, kom! Ko-korna, kom 1
Kom, Krona och Blomma och Tärna!
Ko-kossorna, kom!
Ko-ko! Ko-ko!
Det svarar inte i skogen.
Och stackars den,
som har en vän,
och vännen inte är trogen!
Ko-korna, kom! Ko-korna, kom!
Kom, Broka och Rödros och Stjärna!
Ko-kossorna, kom!
»Mu-oh! Mu-öh!
Det svarar borta i skogen.
Och lycklig den,
som har en vän,
och vännen alltid är trogen!
Hvilken skär landtlig poesi att flickan
tänker på sin älskade, när hon hör korna
säga »Mu». Inför en dylik dikt förstår
man C. D. W:s ord om en föregående
samling, att Bernhard Risberg som lyriker icke
har någon öfverman i den nyaste svenska
skaldekonsten och att den som ej beröres
af dessa sånger saknar sinne för diktning.
En forskare som Risberg borde ej ådra
sig dylikt beröm.
Bertil Malmbergs första diktbok är
helt liten, och dock hör han ingalunda till
de skalder man välsignar på grund af
deras lättja. Hur kan man undgå bli
fängslad af en så omoralisk ungdom ! I dikten
Renhet meddelar han benäget läsaren att
han bländat, stungit, förgifvit, mördat och
skändat, i Tigrar frossar han med
vilddjuret, som slukar sitt offer, i prosadikten
Belzasar rusar han sig i vällust och blod.
Den som till äfventyrs är böjd att. ta
detta på blodigt allvar bör emellertid med
lättnad se, att äfven de motsatta
stämningarna ansetts den unge lifsfrossaren
värdiga: han säger sig älska renhet som
endast syndaren kan det, han skildrar
Häxans längtan till heliga rymder, han
skrifver t. o. m. en alltför sötvek dikt till en
oskuldsfull Törnrosa. Han tjusas af
förgängelsen som af lifvets rikedom, af
födelsens hemlighet som af förgängelsens
(Mahadöh, männens och kvinnornas hymn).
Det mesta af detta erinrar ju om Sven
Lidman, som alltså tycks börja bli
skolbildande. Dock är Malmbergs form icke
Lidmanshärmande, och jag får uppriktigt
tillstå, att jag sätter Bräjider öfver
Pa-siphaë.
De vilda lidelser, som ofvan antydts,
äro ju hvarken nya eller så ovanligt svåra
att skildra. I alla fall ha de gett denna
lilla diktsamling en kraft och prakt, som
ej är öfvermåttan vanlig, framsjungna som
de äro med en oomstridlig formgåfva.
Ordvalet är rikt och grant, ej nydanande men
ej heller anspråksfullt; mest verkar likväl
rytmen, som är fullständigt otvungen och
väl lämpad till innehållet, schwungfull och
fyllig, regelrätt behärskad och dock
själfständig. Ingen af våra store
formkonstnärer behöfde ha blygts att i sin ungdom
ha gjort strofer som dessa ur Syndaßoden :
Budet ropar: gårdar sprängas,
bräckta grunderna grusas fallande.
Vilda människohopar trängas
samman högt på bergens spetsar,
hopplöst åkallande.
Gränslös ångest hatet hetsar,
brant inunder, knif i bröst,
hand kring strupen,
men ur djupen
högre stiger dånets röst.
Bud, de dunkla orden nå ej
hjärtan drömmande, hjärtan drömmande.
Floden? Svallet? Vi förstå ej.
Tyngre hörs det döfva bruset,
strömmande, strömmande. »11
Dansen, dansen under ljuset
med berusadt ögas blänk!
Dansen, dansen
och bekransen,
lockars svall i gnistors stänk!
Jag vill alls icke spå något om diktarens
framtid, men nog har jag läst svagare
förstlingsverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
