- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
479

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Eros Thanatophoros. Af Carl R. af Ugglas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EROS THANATOPHOROS

Af CARL R. af UGGLAS

Den i o oktober.

Då vi i dag skildes åt på
bibliotekstrappan, frågade mig Kurt: »Hvarför
har du upphört med att komma och
hälsa på oss vidare?» Hvad skulle jag
svara härpå? Det blef någonting
undvikande, men det lät visst ändå något så
när trovärdigt.

’ »Min hustru och jag ha undrat,
hvarför du upphört med att komma och hälsa
på oss vidare.»

Den 11 oktober.

Aldrig förr har jag haft en energi
till arbete så som jag haft nu denna
sista tid, denna sista underbara tid. Det
är som hade något af den älskades starka
lif strömmat öfver i mig, som hade hon
öppnat en åder och låtit mig upptaga
hennes blod i någon af mina. Under
mina händer växer mitt arbete till större
säkerhet och mera af målmedveten bredd.

Så har det aldrig varit förr. Det har
varit pina i att veta vänner vänta något
af sig och så bara känna, hur man
ingenting förmått, eller att de krafter, man
har, icke kunnat förlösas. Det är
befrielse i detta nu, att kunna arbeta, växa
till. Man skall icke förgäfves ha
förhoppningar om mig. Jag kan nu — genom
henne.

Och dock så underligt! Att känna
det så, då vi båda ju ingenting kunna
förklara om hur allt gått med oss och
hur det skall gå oss. Vi bara taga och

gifva. Och våga knappt försöka ens att
se längre än till vårt nästa möte.

Ditt starka, unga lif, älskade! Mest
af allt i dig älskar jag det. Jag log,
då det kom som en fläkt från fönstret,
gjorde oreda bland mina pappersark och
fläktade ihop mina böcker. Jag behöfde
dig, älskade, ditt starka, unga lif! Det
är rikt, det är slösande, det är
befruktande kraftmättadt. Mest af allt i dig
älskar jag det.

Den 12 oktober.

Hon kom icke till mötesplatsen i dag.
Jag gick förgäfves väntande och hörde
kvartslagen det ena efter det andra af
tornklockorna inifrån staden. Jag är
orolig, men vet att det knappast finns skäl
därtill. Det har ju händt förr, att hon
icke kunnat hålla sitt löfte, det har
kommit i vägen saker, som hindrat.

Den 13 oktober.

Inte i dag heller. I dag trodde jag
ändå så säkert. Inte heller en rad till
upplysning. Kanske är hon sjuk, hon
är ju klen. Kurt har inte varit på
biblioteket de sista dagarna, jag vet
ingenting. Jag mötte hans bror på middagen,
han nämnde heller icke något om honom
eller henne, och jag vågade ej fråga.

Allt var grått och tungt därute vid
bron. Dimman hängde som ett tryck
öfver jorden och människorna. Jag satt
på en bänk och stirrade. Marken var
sållad med vissna löf, almlöf och lönn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:50:17 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1908/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free