Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Månkartor. Af N. V. E. Nordenmark. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månkartor
491
RINGBERGET CLAVIUS MED OMGIFNINGAR.
hållandena gestalta sig på vår
grann-värld, skola vi antaga, att vi befinna oss
på dess vilda, bergiga stepper strax före
gryningen af en ny dag. Ingen
purpurskön morgonrodnad antyder, att solen
är i annalkande, då den ytterst tunna
luften ej förmår ge upphof till en dylik.
Plötsligt skjuta sålunda solstrålarna upp
öfver den svarta horisonten. Solen visar
sig snart helt och hållet, men huru
annorlunda ter hon sig här än på vår jord.
Hon synes här i sin fulla utsträckning
med den henne omgifvande röda
kromosfären jämte dess purpursprutande pro-
tuberanser samt den hvitgröna
koronal-atmosfären, allt något som vi här på
jorden endast vid totala solförmörkelser
kunna få bevittna med obeväpnadt öga.
Luftperspektiv äger naturligtvis ej ett
månlandskap. Ej denna högblå himmel,
ej denna himmelska azur, hvarigenom
dal och höjd insvepas i en svagblå slöja.
På månen lyser solljuset homogent, torrt
och häftigt ned på kratrarnas sterila
klippor; allt som ej direkt är utsatt för
solens strålar förblir i mörk natt, ty
atmosfär finns ej här, som kan sprida
dem. Och själfva himlen, huru egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
