- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
492

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Månkartor. Af N. V. E. Nordenmark. Med 4 bilder - Kristusbilden i Oscar Wildes De profundis. Af Nathan Söderblom. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492

nathan söderblom

domlig är ej den! Den är svart och
kall, och flera tusen stjärnor synas lysa
skarpt, men ej tindrande, äfven på den
fullaste dag.

Och skulle vi så söka vandra fram
öfver månens bergiga yta för att göra
en selenografisk forskningsfärd, skulle vi
stöta på större svårigheter än dem en
Nansen eller en Hedin kunde drömma
om. Hade vi t. ex. kunnat med
mycken möda sträfva uppför en flera tusen
meter hög, lodrätt stupande ringvall,
skulle redan våra krafter vara uttömda.
Ej något vatten, ej någon sjö att lämna
svalka för solens heta strålar, och
komme vi i skuggan, dit dess strålar ej
direkt nå, råkade vi in i en odräglig köld.
Fantasien räcker ej att måla det Ge-

henna månen måste vara för en
jordinvånare.

Månen är en utdöd värld, där intet
lif är tänkbart, men detta hindrar ej, att
denna världskropp en gång varit
skådeplatsen för en utveckling och kultur,
hvars historia helt visst skulle vara af
ej ringa intresse för oss. På den tiden
ägde månen de för lifvet nödvändiga
elementen, luft och vatten, som sedan
dess af flera anledningar försvunnit,
liksom de ock en gång skola försvinna
från vårt jordiska hemvist. Samma öde,
som redan drabbat vår trogne
följeslagare, återstår jorden. Då har vårt klot
somnat in, och allt är slut. Det hela var
endast en enkel episod i
världsutvecklingens hemlighetsfulla drama, en episod,
af hvilken nu ej ens ruinerna återstå.

KRISTUSBILDEN I OSCAR WILDES DE PROFUNDIS

Af NATHAN SÖDERBLOM

II.

P^st^EN för att skänka åt den plats
IT A Wilde ser Kristus på och åt hans
II/ V ill Kristusbild en skarpare belysning,
1bP> böra vi erinra oss de tre
grupperna af mänsklighetens store, uttryckets
mästare, handlingens eller samfundets eller
historiens mästare, lifvets mästare.

De första, uttryckets stormän, ha
förmått gestalta, hvad de känt och sett, i
ord och toner, i färg och form, och däråt
gifva uttryck, som finnas kvar för alla
tider såsom en mänsklighetens rikedom.
De äro människorna med de seende ögonen,
med det kännande sinnet. Men hvad som
gör dem till konstnärer och ställer dem
bland släktets stormän, är tekniken,
förmågan att ge fasta, personliga uttryck åt in-

tryckens böljande mångfald. Mästaren
försvinner bakom sitt verk. Hans uppgift är
att försvinna. Men hans skapelse lefver
och fortsätter i släktet hans andes
egentliga lif. Hvilka brister och fulheter,
besynnerligheter och abnormiteter än må ha
dolt sig i deras lif, deras andes
själfför-verkligande är konstverket. Själfva sjunka
de med sina fläckar och skrynkor i
grafven. I konstverket lefva de kvar i
renhet och kraft. När den störste af
uttryckets store, Shakespeare, när han skapar
en värld af män och kvinnor, oförgätliga
i sin mänskliga uttrycksfullhet och rikedom,
när han låter lifvets sorgespel draga förbi
våra ögon och gör blicken klarare genom
tårar, häpna vi, sedan vi kommit till oss
själfva, öfver att en sådan öfvermänsklig
makt kunnat gifvas åt en människa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 1 17:45:10 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1908/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free