Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- »Den blåögda». Tegnérs och Brinkmans huldgudinna. Af E. Wrangel. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i 6
e. wrangel
Hon kommer! — Vårens lärkor flyga
till hennes möte kring vår strand,
ur jorden friska sippor smyga
sig fram att plockas af dess hand.
* *
*
Ett dystert moln hade emellertid
uppstigit på vännernas himmel: Tegnérs
sinnessjukdom hade utbrutit. I långa,
klagande och utförligt berättande bref
hade Brinkman skrifvit därom till fru
Hilda Wijk, som just under den tiden
vistades i hemmet. Brinkman, som såg
allt i mörkt beträffande Tegnérs
sjukdom, önskade hellre döden än vansinnet.
Hilda Wijk fasthöll med äkta kvinnlig
seghet vid hoppet om bättring. Hon skref
om Brinkmans underrättelser: »Ehuru
sorgliga mottog jag dem dock helst af
er hand, de voro dessutom ett
ytterligare bevis på er vänskap för mig och
ert deltagande för den store mannen.
Samma dag jag emottog ert första bref,
spridde sig här ryktet om hans död;
jag var då glad att med åberopande af
samma bref kunna vederlägga detta
rykte och tackade Gud därför. — De
sista underrättelser ni behagat meddela
mig äro visserligen mycket nedslående,
ja förkrossande; likväl hoppas jag ännu
att han skall kunna räddas och
återskänkas åt sin familj, sina vänner och
fäderneslandet!»
Den varmhjärtade kvinnans förhoppning
tycktes gå i fullbordan. Följande sommar
(1841), då Tegnér återkommit
någorlunda återställd från Schleswig, tillbragte
han och hans hustru en badsejour (i
juni—juli) å Gustafsberg vid Uddevalla,
och därifrån foro de in till Göteborg
tillsammans med Wijks svåger Keiller,
på hvilken Tegnér satte stort värde, och
hos hvilken de där bodde. Från sin
man fick Hilda Wijk den glädjande
underrättelsen: »Biskopen har i dag varit
hos mig i två timmar och resonerat full-
komligt klokt». Följande dagens
förmiddag tillbragte Tegnér hos sin väninna
på Bokedal, »glad och vänlig och sig
fullkomligt lik, nämligen som i dess friska
dagar». Och dagen därpå kommo han
och hans fru ut och »passerade», skref
fru Wijk till Brinkman, »hela den dagen
hos oss i ett större sällskap. Vädret
var gudomligt, Tegnér treflig, språksam
och vid det bästa lynne. Jag instämmer
fullkomligt uti det som en resande där
yttrade om honom: »Under de tolf år
som jag känt Tegnér har jag aldrig hört
honom resonera klokare än i dag».
Biskopinnan var, som ni lätt kan
föreställa er, obeskrifligt glad.»
Det sista besök, Tegnér aflade på
det kära Bokedal, i slutet af juli 1842,
var icke så lugnt och tillfredsställande
som det förra. Redan på hösten
föregående år hade oroande rykten spridts
om Tegnérs till kropp och själ
försämrade hälsa: »O huru sorgligt!» skref
Hilda Wijk till sin gamle trogne vän i
Stockholm, »när man läser det härliga
sköna, rena, som hans höga ande tänkt,
då blöder hjärtat, då tåras ögat och man
förlåter, ack så gärna, hans mänskliga
svagheter.» Till dessa svagheter hörde
också de dikter, hvarmed han då och då
under sjukdomstiden uppvaktade; de voro,
som Brinkman yttrade, väl af Tegnér
men icke Tegnérska. Endast ett eller
annat fragment är bevaradt. Tryckt är
»Skaldens graf» ur ett längre poem
»Hilda». Man ser huru fantasien ännu
kunde glöda upp. Tankeriktningen är
något liknande som i »Den döde» från
1830-talets midt.
–-Kan
jag ej få lefva med dig, då välan,
i döden låt oss hvila hos hvarann!
Vår frälsta ande öfver stjärnor går
och hand i hand. Med flit jag säger vår,
Ty sedan en gång slocknat himlaflamman,
min själ med din dock flyter slutligt samman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0582.html
