Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Selma Lagerlöf. Af C. D. Marcus. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SELMA LAGERLÖF 41
»Så är då skaldens plikt, att sjunga dygdens
ära,
Upphöja gåfvors dygd till Skaparns välbehag,
Berömma dråpligt folk: åt hjältar offer bära,
ja, sätta stora verk för världen i en dag;
Man kalle denna konst onyttig, öfverflödig;
Där en Trajanus är, blir Plinius straxt nödig.
Detta är upplysningstidens didaktiska
åskådning om poesins, dygdens och
nyttans treenighet. En vida mer fulländad
konstnär som Anna Maria Lenngren har
ännu med få undantag ett visst syftemål
för sin diktning, hon vill risa och förädla
sin samtid. Den nästa berömdheten bland
kvinnliga skribenter, Fredrika Bremer,
•återupptager 1700-talets åskådning om
poesin, och hennes egen diktning blir
snart nog ett vapen i striden för hennes
idéer. Den ryktbara medsystern, Emilie
Flygare-Carlén, är en vida mer renodlad
skriftställare, men hon saknar den ans
och omsorg för sin odödlighet, som
karaktäriserar den moderne utöfvaren af
Apollos strålande konst. Ty hela tidens
poetiska utveckling har kulminerat mot
en vida mer ömtålig kritik af det egna
verket.
Denna nya uppfattning af poesin är
en frukt af romantiken från begynnelsen
af det nittonde seklet. Romantiken
befriar konsten från hvarje trältjänst hos
nyttans och moralens drottning,
romantiken förklarar att det sköna framträder
som det absoluta, det gudomliga i
sinnlig gestalt, romantiken fattar konsten som
den djupa urgrundens lif, hvilket
hemligt strömmar genom verklighetens alla
porer.
Efter romantiken bryta 1700-talets
idéer upp som såret under ett dåligt
förband, och man söker gång på gång att
värja sig mot riktningens sublima
konstuppfattning. Så väl en Fredrika Bremer
som den naturalistiska skolan strida för
en viss tendens. Dylikt gagnar
tendensen, men inte konsten. Omkring 1890
selma lagerlöf vid 16 års ålder.
växer åter människors inbillning skyhögt,
den nya romantikens dag är kommen,
nu måste alla skalder vakna, och nu
måste man dikta Vallfart och
vandringsår, Guitarr och dragharmonika, Gösta
Berlings saga.
Det är dock skäl att ihågkomma
tvenne gestalter af den äldre
generationen. Den ene, tänkare och skald, smälter
samman sin romantiska och hellenska
inspiration med en tendens, som syftade
mot en universell humanisering af lifvet,
den andre, skald och riddersman, var den
siste representanten för den gamla
skolan, aristokrat ända ut i fingerspetsarna
och sonettens sista klingande rim. Det
är intet tvifvel om att just Selma
Lagerlöf lärt af Viktor Rydberg och beundrat
Carl Snoilsky.
Ingen har blifvit så kär för ung och
gammal, fattig och rik som Selma
Lagerlöf. Hvad är det som oafbrutet
drager och drager oss in mot hennes
diktnings värld af saga och sång? Är det
månne intresset för hennes lif och
person? Om Hedvig Charlotta Nordenflychts
och Fredrika Bremers lif och verk har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
