Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Selma Lagerlöf. Af C. D. Marcus. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
Fot. Dahlöf.
sei.ma Lagerlöf vid si års ålder.
författarinnan kämpade år efter år med
dess stoff", och att det slutligen bröt fram
som en för länge hejdad öfversvämning.
Det har ju dimensionerna af ett helt
folkepos, och man vet icke hvad man skall
beundra mest, den våldsamma
inspirationen eller själfva det geniala greppet.
Ty alldeles som vore det en naturlig
sak har här förts samman en hel klass
och grupp af människor, som icke
skildrats förut och som bildar en helhet i
stil med Kung Artus och riddarna af
det runda bordet, Karl den store och
hans kämpar, salig Fredman och hela
följet! Återigen har det vilda dådet och
det galna ruset fått sin skildrare, dessa
oupplösliga drag i svenskt lynne, som
dyka upp ända från begynnelsen af vår
poesi, hos en Lasse Lucidor och
Wi-vallius. Hvad som här kastades det
svenska folket i ansiktet var visserligen
en vrångbild af dess storhet, det var
dådet utan någon medveten afsikt, det
var galenskapen utan någon risk, det
var det svenska geniets yra och försupna
saga. Det kan hända, att den svenska
halfgångenhetens öden komma att
skildras med en större realistisk apparat och
med en dystrare upplösning, men en
mera vild och äkta historia är knappast
tänkbar än denna framställning af en
kvinna. Man har grubblat öfver den
verklighet, som ligger till grund för
sagan, men hvad rör oss alla fakta inför
denna diktens verklighet, mera skimrande
och gripande än hvarje annan. Det är
historier, en del ha upplefts i skräck och
jubel, en del ha diktats i yrsel och vånda,
se där allt, och ingen skall någonsin kunna
säga, hvar verkligheten slutar och dikten
begynner.
An mer närmar sig Gösta Berlings
saga folkeposet genom den oförliknelige
hjälten, som behärskar alla kvinnor och
kavaljerer i Värmland. Folkdikten har
alltid en viss figur, älskad framför alla
andra och utsmyckad med alla de
egenskaper folket sätter högst. Det är
oftast inte själfva fursten, Artus eller Karl
den store, de försvinna snarast i ett
gudomligt töcken, det blir en något mera
demokratisk och mänsklig gestalt,
Lancelot, riddaren af kärran, Roland, den store
kämpen, Siegfried, den blonde germanen,
Gösta Berling, afsatt präst och snille.
Det betyder inte så mycket för en
sådan gestalt, att hans bild är något
konturlös, en folkhjälte måste ha vissa
allmänna och lätt skönjbara drag, som
herrgårdsfröken och vallpojken kunna tillägna
sig i ett enda slag. Han måste vara
skön som en gud, djärf som en titan
och olyckligt kär som en romanhjälte.
Och Gösta Berling är allting på en gång,
hans lynnen växla som molnen en
aprildag, han är den galnaste och
oberäkneligaste af alla kavaljerer, han är det
svenska geniet och det svenska
öfverdå-det i dess mest utpräglade gestalt.
Gösta Berlings saga förblir Selma
Lagerlöfs mest originella och personliga
barn, det är hennes autobiografiska
roman, där hon biktat sitt flickhjärtas hela
odödliga romantik, där lifvets vanliga
reala värden samtliga ställas på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
