Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Selma Lagerlöf. Af C. D. Marcus. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SELMA LAGERLÖF
587
GÅRDEN I FALUN.
under människorna så småningom
förändra sig. Ett ypperligt exempel är den
väldige brukspatronen på Björne, som
sitter en half dag i släden och väntar
tåligt på sin dotter Marianne. Eller tänk
på när donna Elisa försöker förmå
Gae-tano att flytta hem till sig och berättar
den ena historien efter den andra.
Under denna långsamma stegring af själfva
händelsen, med ofta återkommande
upprepningar af samma ord och
föreställningar, utvecklar sig författarinnans hela
fantasi och drar in den ena bilden och
scenen efter den andra, tills man
viljelöst ger sig hän åt en dylik fabulering,
som växer från jorden till himlen.
Men i Jerusalem och Nils Holgersson
har tekniken i viss mån blifvit en annan.
Redan stilen har ju allt sedan Gösta
Ber-ling sträfvat efter större lugn och
koncentration och framträder nu mönstergill,
ren och enkel, utan några åthäfvor, men
i hög grad åskådlig och genomskinlig.
Medan i Gösta Berling författarinnans
jag oafbrutet dyker fram, uppträder det
ytterst sällan i Antikrist och har slutligen
fullständigt försvunnit i Jerusalem, där
diktaren på äkta episkt vis är dold
bakom konstverket. Just här framträder
klarast den nya fasen af tekniken. Det som
förut väsentligen var en monolog eller
en beskrifning, det har nu upplöst sig i
dessa öfverlägsna dialoger med långa
pauser, där hela det svenska bondelynnet
framträder i sin typiska karaktär af
försiktighet och fåmäldhet. Det är
egentligen blott en gång som denna
genomgående teknik slår slint i Jerusalem, det
är när Selma Lagerlöf öfverdrifver
per-sonifieringen af människors verk. Jag
afser det troligen sanna, men mycket
ledsamma grälet mellan den heliga
klippan och den heliga grafven.
Ännu ett annat inslag förefinnes
säkerligen i utvecklingen af denna stil och
teknik, den nordiska sagan med dess
oerhördt konkreta språk och sätt att skildra
rakt på sak.
Dessa dialoger åsyfta emellertid det
samma som monologerna förut, och vi
äro härmed inne på den innersta
förklaringen till Selma Lagerlöfs författarskap
eller drififjädern till hela hennes poetiska
gärning. Jag menar hennes lifsåskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
