Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nordtyska städer från automobil. Af Alfred Lichtwark. Auktoriserad öfversättning för Ord och Bild. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ALFRED LIC HTWARK
känsla af att ha kommit på ett lägre
plan.
Långsamt och på omvägar vandrade
vi genom den pittoreska gamla staden
tillbaka till vårt hotell. Braunschweig
har med sina rika gamla husfasader och
sina liksom af sig själf fritt utvuxna gator
ett genomgående drag af borgarstad.
Det nya slottet, en mycket ståtlig
byggnad, med sin paradplats vid sidan om
staden gifver genast till känna hvad
det är, nämligen ett oorganiskt
info-gadt stycke från ett senare tidsskede.
Kassel.
Den resande som kommer till Kassel
på järnväg brukar icke så lätt lära
känna stadens rätta väsen, ty han
beträder dess mark på en tillfällig och
betydelselös punkt.
Vårt fortskaffningsmedel förde oss
söderifrån öfver den gamla Fuldabron
direkte in i den nere vid floden belägna
medeltidsstaden, som säkerligen
utvecklat sig ur ett befäst brohufvud. I
förbifarten sågo vi från bron de måleriska
gamla slotts- och fästningsbyggnaderna
vid Fulda, till hvilka sällan den resande
kommer. Färden fortsattes genom de
gamla slingrande gatornas labyrint med
skymtar af egensinniga ålderdomliga
tyska hus —- delvis af stor skönhet —
och slutade uppe vid Königsplatz, där
gatornas raka linjer, torgen och
fasaderna icke längre tala tyska, utan franska.
Kassel, liksom andra tyska furstestäder,
består af en rent tysk gammal stadsdel
med gamla slott och
förvaltningsbyggnader i tysk stil samt en ny del, som
stammar från den absoluta
furstemaktens dagar och som verkar
genomgående romansk med sina regelbundna
anläggningar och sin slottsarkitektur. I
grund och botten är dock allt detta
icke mindre tyskt tänkt än den nedre
stadsdelens byggnadsverk. Ingen
fransk-eller italiensk stad kunde se ut just på
det viset.
På fantasien verkar denna tudelning
alltjämt. Två världar stöta intill
hvarandra, utan att tränga in i hvarandra
eller smälta samman. Hvar och en,
som uppehåller sig några dagar i Kassel
och med öppna ögon ströfvar omkring
på gatorna, kan för sig återuppväcka
lifvet i det medeltida Kassel, där furste
och borgare helt nära hvarandra och
skyddade af samma murar, samma
vattendrag bjödo den yttre fienden trots.
Och i den öfre, i furstens stad kan han
föreställa sig de känslor, som drefvo
denne och hans hof att under
sjuttonhundratalets trygghet oi h fred fly bort
från det trånga och bullersamma gamla
stadsnästet och skapa sig en ny, rymlig < >ch
monumental värld. Invånarna i
medeltidens städer eller borgar skulle icke ha
kunnat fatta, att människor kunde hafva
behof af ett så vids’räckt område för
sina bostäder som från den ändlösa
parken vid »Aue» längs Fulda, öfver
furstestaden och dess mäktiga terrasser
ända bort till Herkulesbilden vid
Wil-helmshöhe.
Vi mäste hela tiden hafva i minne,
att vi hade kommit för att se
Rembrandt i galleriet och icke för att se
Wilhelmshöhe och icke för att se
Wil-helmsthal, hvars rokokoinredning är så
väl bibehållen, att de herrar och damer,
som en gång suttit pä dess stolar och
ordnat sina spetsjaboter framför dess
speglar, när som helst skulle kunna flytta
in igen.
Vi hade genast ämnat söka upp
Rembrandt, men i den första salen
stannade vi icke strax framför hans berömda
landskap, utan framför Frans Hals’ båda
taflor. Den svenske konstnären, som
icke hade sett dem på länge, var helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
