Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - J.-K. Huysmans. Af Johan Mortensen. Med 6 bilder. IV—VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 iS
JOHAN MORTENSEN
död tjugo gånger, men i trettio år led hon
af dem. Under dessa trettio år åt hon
icke mer än en vanlig människa behöfver
på tre dagar. Hon sof under denna tid
icke tre hela nätter. Hon såg ut som ett
skelett med en oformlig måge, fylld af
vatten.
Endast för spetälskan lät Herren henne gå
fri. Skälet, säger Huysmans, är lätt att inse.
Ue spetälska voro under medeltiden döda
för samhället och afspärrade från dess
medlemmar. Men det var Guds mening, att
människorna skulle uppbyggas af och lära
af Lydwines lidanden.
Därför skonade han henne från
spetälskan. Likaledes sörjde Herren för, att
Lydwine skulle vara behaglig för sin-
omgifning. Hela hennes kropp och alla
hennes sår utsände en svag men utsökt vällukt,
som närmast erinrade om den rökelse af
cinamon och kanel, som finnes omnämnd
i bibeln.
Hennes själ böjde sig icke strax inför
Herrens tuktan. Den som först öppnade
hennes ögon för den väg Gud utstakat åt
henne var prästen Jan Fot. Han uppmanade
henne att tänka på Kristi lidanden, så skulle
hennes egna försvinna. Småningom
lyckades det henne att följa prästens råd. Hon
visste nu, att hon icke led förgäfves.
Hennes lidanden blefvo allt större och
större. Modern dog och lämnade henne i
fattigdom. Ingen vårdade henne. Hon låg
i ett kallt och mörkt rum på golfvet på
en knippa rutten halm. Men intet vållade
henne större smärta än att prästen i
församlingen, som trodde, att hon var besatt
af djäfvulen, nekade henne nattvarden.
Så lefde hon olycklig, tills en dag en
ängel uppenbarade sig för henne och sade,
att Jesus var nära. Om aftonen fylldes
hennes rum af ett så starkt ljus, att hennes
anhöriga, som uppehöllo sig i närheten,
störtade in, troende att elden var lös.
Lydwine lugnade dem och bad dem draga sig.
tillbaka.
Gud öfverströmmade henne med sin
kraft. Hennes smärtor försvunno, och hennes
sorger voro som upplösta. En stjärna
strålade öfver hennes bädd, och vid hennes
sida stod en ängel, hvars mantel lyste af
bleka eldslågor. Han vidrörde henne lätt,
■och hennes sår försvunno. Hon återfick
sitt hull och sitt friska utseende. Den forna
fagra tärnan återuppstod för några ögon-
blick ur den grönaktiga, blodstrimmiga
puppan, som låg på sängens ruttnade halm.
Änglarna kommo. I sina händer buro
de verktygen för frälsarens korsfästelse:
korset, spikarna, hammaren, lansen, pelaren,
törnekronan och gisslet. De ställde sig i
en krets rundt omkring sängen. De lyste
i sina dräkter af eld, kantade med strålande
guldsömnad, och skimret från underbara
ädelstenar fladdrade öfver deras mantlar.
Plötsligen bugade sig alla.
Den heliga jungfrun skred fram,
omgifven af helgon, krönta med glorier af
flytande guld, insvepta i mjuka mantlar af
snö och purpur. Maria, som var iförd en
enkel dräkt af skinande hvitt ljus, bar bland
hårets glänsande flätor lysande ädelstenar
af en för jorden okänd prakt. Ingen annan
än Lydwine skulle kunnat uthärda denna
förtärande glans. Jungfrun smålog mot
henne, och Jesusbarnet anlände nu i sin
ordning, slog sig ned på sängkanten och
talade mildt med Lydwine.
Men plötsligt förvandlades Jesusbarnet
till en man. Hans ansikte magrade,
kinderna blefvo ihåliga, ögonen sjönko
blod-sprängda in i sina hålor, törnekronan reste
sig på hans panna, och röda blodsdroppar
föllo ned från hans ansikte. Hans fötter
och händer genomborrades, och vid hjärtat
gapade ett öppet sår.
Strålarna från hans sår genomborrade
Lydwines händer och fötter samt hennes
sida. Men hon bad Kristus dölja dessa
äretecken för mängden. Och en hinna
växte öfver såren.
Under tiden hade familjen skyndat till
och knäböjde i rummets bakgrund. Jesus
antog nu skepnaden af en hostia, som
sväfvade midt i rummet, och en hvit duk sänkte
sig ned öfver Lydwines bädd. Fast natten
var långt framskriden, tillkallade man
prästen, och efter mycket motstånd gaf denne
Lydwine nattvarden.
Efter denna dag ökades ånyo hennes
kroppsliga lidanden, men hon lefde i
änglarnas sällskap. Med dem vid sin sida besökte
hon skärselden och helvetets förgårdar, där
hon påtog sig svåra syndares lidanden. Jesus
förde henne till Golgatha, och hon återkom
med sårnader på sin kropp och törnestungen
panna. Madonnan tog henne med sig till
paradisets lustgård och gaf henne sin slöja,
när hon återvände till jorden. I två dagar
lefde hon i Guds omedelbara gemenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
