Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredrika Bremer och hennes »vinterdotter». Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
LOTTEN DAHLGREN
ännu ganska ung, lika älskvärd som lärd
man, hvilken gjort de första
utgräfningarna af de äldsta kristna grafvarna.
Vid beseendet af katakomberna är han
Fredrikas och Jennys ciceron och
demonstrerar för dem på ett
utomordentligt fängslande sätt sina fynd.
Med den franske författaren J. J.
AMpere inledes också bekantskap, liksom
med andra intressanta personer af
samma nationalitet.
Likväl är det naturligtvis
skandinaverna som utgöra gästernas hufvudstam.
På den tiden var det ju ej någon
»åtskillnad på jude och grek», utan
lands-mansskapet omfattade
svenskt-norskt-danskt utan några nationella
distinktioner. Det skandinaviska samförståndet
och umgänget synes också fortgått i
allsköns trefnad och harmoni.
Af svenskarna, som den vintern i
Rom voro tämligen fåtaliga, nämnes
baron Johan Nordenfalk och hans fru i
första giftet, baron Reinhold von Essén,
målaren CaNTZLER, herr sunnerdahl,*
bekant till Fredrika från Stockholm,
hvilken kom och gick som barn i huset.
Dessa äro de oftast förekommande
svenskarna. Af norrmän nämner Jenny herr
Roll (sedermera amtmannen) och en
herr coucheron, den senare kallad
»norske björn», efter det epitet en
italiensk vän till denne gifvit honom.
Danskarna äro dock både kvalitativt
och kvantitativt de öfverlägsna. Utom
den redan nämnde »allas vår vän Bravo»,
ha vi professor ussing, den framstående
filologen och arkeologen; Stein,
bildhuggaren, med hvilkens fästmö, den vackra
Laura Drewsen, Jenny stiftar en nära
bekantskap ; konstnärerna hansen, af
Fredrikas lilla donna Mathilda benämnd »Bar-
* Samme man, i »Lifvet i gamla världen»
benämnd herr S , blef sedan mamsell Bremer
följaktig på hennes resa till Neapel, Sicilien
m. fl. platser.
barossa» för det stora röda skäggets skull,
Meyer och Riedel m. fl. Pianisten och
kompositören ravnkilde omtalas bland
de ej sällan förekommande besökande,
och han roar ofta sällskapet med sitt
öfverlägsna spel. Författarinnan benedicte
Arnesen-Kall, enligt Jennys utsago »en
mycket varm själ, trots sitt namn», hör
äfven till de intima, och den originella
danskans egenheter och små
distraktioner äro ofta föremål för Jennys
skämtsamma anmärkningar. Förteckningen kan
vidare kompletteras med ett äldre
gemytligt par, etats- eller kammarrådet
Lund med fru och en ung marinofficer
KoCH, som Jenny gifvit binamnet
»Vikingen» och som synes ha varit hennes
själfskrifne kavaljer på promenader eller
bjudningar.
En del af de här nämnda personerna,
men långt ifrån alla, ha, som sagdt, fått
en plats i Fredrika Bremers
porträttgalleri från hennes resor. Det trängdes väl
alltför många celebriteter i hennes album,
för att hon skulle medhinna föra katalog
öfver dem alla.
Men detta hindrar ej att åtskilliga af
de här namngifna Romavännerna, både
berömda och oberömda, jämte en del
andra, omtalas i resebeskrifningen med
några vänliga och erkännsamma ord. Den
största uppmärksamhet ägnar dock
Fredrika åt de personer, som varit hennes
ledsagare på det område, som hon helst
af alla önskade utforska: det kyrkliga
Rom. Det var ju för att pröfva och
söka bringa till klarhet för sig själf
såväl den katolska som den protestantiska
kyrkans princip och de för båda
egendomliga lärorna hon egentligen kommit
till Italien. Välbekant är att det ej heller
här fattades henne välvilliga ciceroner.
En af dem, som i fråga om
omvändelseförsök inlade mycket stort nit, var
M:me de Martino, född Ehrenhoff,
svenska, men gift med den neapolitanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
