Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredrika Bremer och hennes »vinterdotter». Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER OCH HENNES »VINTERDOTTER» 635
monte pincio, t. v. villa medici. litografi af félix benoist.
Ur Rome dans sa gra?ideur (1870).
ministern de Martino. Denna dam, som
var ifrig katolik, hade tagit »à coeur»
att omvända Fredrika, och hon sparade
ingen möda därvidlag. Friherrinnan
Stjernstedt erinrar sig à propos detta
följande lilla tilldragelse, hvilken äfven,
ehuru på något olika sätt, berättas af
Fredrika.
»En gån g följde M:me de Martino oss till
kyrkan S. Paolo för att bl. a. bese S:t Birgittas
kapell. Under det att benedektiner-munkarne
förde oss omkring, anlände en kardinal, en
ståtlig man. M:me de M. kysste honom på
handen och presenterade »les hérétiques». Sedan
monsignoren artigt samtalat med Fredrika, tog
han afsked och anbefallde M:me de M. i S:t
Benedikts beskydd; då utbrast Fredrika
plötsligt till dennas stora förskräckelse: »Hvarför
det? Haltade han?» (M:me de M. haltade
nämligen ännu efter en olyckshändelse, då hennes
hästar skenat med henne.) Il Monsignore, som
hade svårt hålla sig allvarsam, svarade dock
högtidligt: »Non, madame, mais c’était un fort
saint homme.»
Trots sitt nit var nog fru de Martino
en tämligen ofarlig proselytmakerska.
Men nästan »unheimlich» verkar en hög
katolsk andlig, monsignore LOSCHIAVOS,
handsekreterare hos kardinal Antonelli,
hvilken synes ha satt i seen en formlig
fälttågsplan för att inmota de tvenne
kätterska fåren i den allena saliggörande
kyrkans fålla. T. o. m. ett litet lamm som
vår unga Jenny tycks han icke räknat
för ringa såsom byte, och naturligtvis
var den öfver hela världen kända
författarinnan Fredrika Bremer många gånger
mer eftersträfvansvärd.
»Det är som förgjordt», skrifver Jenny,
»jag ser monsignore L. öfverallt, det är
som vore han ’gråkappan’i sagan.» Han
kommer vid alla tider, träffas på
bjudningar och fester, inleder långa
besynnerliga samtal, ja nedlåter sig till smicker
och fagert tal, hvilket Jenny tycker borde
vara under en blifvande kardinals vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
