Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Fredrika Bremer och hennes »vinterdotter». Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
mä dock ännu ett par tillägg göras. Så
ha vi frän tiden närmast efter Jennys
afresa och strax efter det genomgångna
trosprofvet i klostret ett par bref från
Fredrika, afhandlande nya händelser och
gamla bekanta.
I det första af dessa, dateradt Corso
101 den 2ß april i8ß8, börjar hon med
att uttrycka sin glädje öfver det
angenäma ressällskap hennes unga väninna
funnit och att hemresan lofvar att blifva
så behaglig, hvarpå hon skrifver:
»Din dröm om mig, min lilla Jenny,
betydde nog motsatsen, ty mycket trött och ledsen
har jag ej varit. — (Jo, jo men, det är sant,
ett par aftnar under min klostertid — och för
ögonblick då jag sträfvat i solhettan på gatorna.)
Men däremot hela denna senare tid mångfaldigt
lifvad och slutligen alldeles förtjust och säll —
detta senare på Rocca Tarpea, där jag njöt en
frid, en luft och en utsikt, som voro riktigt
förtjusande. Jag kände mig så lycklig att komma
hit från det bullrande, dammiga Corso, från
klostret, där mitt lif föga var annat än en
fortsatt kamp, ofta intressant — t. ex. med
karmeliter-munken, som jag såg alla dagar och
samtalade med 2 à 3 timmar — men stundom
tröttsam, och äfven plågsam, så med M:me D. . .
Efter en veckas kamp inom klostermurarne kom
jag ut oomvänd, såsom du väl kan tro det,
men dock rikare på en och annan andlig skatt,
för hvilken jag alltid skall tacka uppehållet
därstädes. Dessutom hade jag verkligen vunnit
hvad jag åsyftat, en klarare blick i romersk
katolska bekännelsens lära samt öfver
skiljaktigheterna mellan denna och den evangelisk
protestantiska.
Jag skrifver detta i vår gamla salong vid
Corso, ty jag har på morgonen gått in till
staden för att få åtskilliga små ärenden uträttade
och så skall jag föra Appelton till Lehmann
kl. 12; kl. i frukostera till afsked hos Lewins
och vara färdig att l/2 2 fara ut till Ponte Mölle
med konsul Bravo, som där i dag ger en
middag för alla landsmännen. Mathilda och
hennes Padrone lysa som solen af vänlighet, när
man kommer och hälsar på dem. De hälsa
dig mycket, och så göra alla vänner som jag
träffar och som alltid fråga efter dig. —
(Mathilda kom d. 5:te april gråtande hem från
vagnen dit hon följt dig och sörjde riktigt sin lilla
senorita.) — Gubben Lund förklarade, att han
Ord och Bild, i"j:e årg.
»syntes saa meget om dig som han någensinde
havde synts om någen Dame», hvilket vill icke
säga så litet. Lunds äro resta; fröken Kall
likaså. Gubben Pauli* är ock rest, men till
andra världen. Han dog förliden natt helt hastigt
utan att vänta det och nästan utan plågor.
Hansen säges, dess värre, vara obotligt sjuk,
ha sår på tarmarna (en slags tarm-lungsot) 11
Monsieur** är klen men pigg, förklarar att han
vördar mig som sin moder och — hänger mig
litet i kjolarna (detta oss emellan), vill följa mig
till Albano, till Neapel, till Sorrento och bli där
hela sommaren/ Jag är litet rädd därför, ty
jag fruktar att tröttas af hans häftning och
stamning. Men han är en hjärtlig, på det hela
förnuftig människa och bra sjuklig. Appeltons***
fara ej till Neapel utan vända sig (för affärer)
till Florens. Jag tänker nu fara senare till
Neapel (först mot slutet af maj) med en liten
flock tysk-danskar, hvaribland det goda gamla
doktorsparet Steinheims †, som vi sågo en
afton hos Lehmann. Emellertid skall jag i Rom
och kanske i Albano skrifva färdig min bok,
den du vet. Jag är oändligt nöjd på min klippa,
men till vintervistande hade den ej dugat.»
Nu följer ett par rader behandlande
en del affärer, kommissioner och
hälsningar. Slutet af brefvet lyder:
»Jag kan ej säga dig hur tacksam jag är
att det där ohyggliga tillbudet påskaftonen på
piazza del Popolo †† blef utan allt men för
dig och att du sund till själ och kropp kan
återkomma ur min vård till de dinas! Lef väl, min
lilla Jenny! Jag gläder mig åt att få återse dig
i Sverige och språka med dig om många ting.
Jag litar på ditt löfte att hålla mig »au courant»
med hvad som rörer dig, och jag förblir alltid
och hjärtligen
Din tillgifna väninna
Fredrika Bremer.
* Konsul Bravos betjänt.
** Sunnerdahl.
*** Engelska vänner till Fredrika.
‡ »I lifvet i gamla världen» omtalade
såsom »Philemon och Baucis»; doktor S. går
äfven under benämningen »den lärde Rabbinen».
†† Fredrika och hennes väninna hade
under en kyrkfest råkat ut för en svår
folkträngsel, ur hvilken de räddats af en ung fransk
officer. Se >Lifvet i gamla världen».
4!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
