Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur Dolores. Af A. C. Swinburne. Öfversättning af Karl August Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två ögon, juveler som glimma,
fastän kallt, med ett ögonblicks glöd,
och lemmar af marmor, en strimma
till mun. som är giftigt röd.
Ar din glittrande glans blott en dåres,
som försvinner och flyr i ett nu,
o du mystiska, mörka Dolores,
Vår Smärtornas Fru?
0 I läppar af vällust och lycka,
1 ormar, som bo hos mig byggt,
biten hårdt, att ej glömskan må trycka
sin läpp, där I läpparna tryckt!
Min själ är ock öppen för trängtan,
och mitt öga af åtrå är vått;
ack föden med vällust min längtan,
tills kval blir min lott!
Hvem gaf dig din visdom att dricka?
hvilken syn slog dig först, hvilken
röst?
Var du ren, o Dolores, och flicka,
då begäret först smög till ditt bröst?
Hvilken knopp var det blomma beskärde,
som plockad af män måste bli?
Hvilken barm var det förstsom dig närde?
Hvilken synd gaf dig di?
Finns det nya synder kanhända
eller dåd utaf okändt behag?
Har du nya passioner att tända
hos din älskare, natt eller dag?
Någon vällust för honom att skörda,
hvars lif är som halfslocknadt bloss?
Några marter, ej kända, ej hörda,
ej drömda af oss?
Våra kyssar fördubblas och mattas.
Skall af fradga och yrsel och rus
ej en synd, som ej ännu kan fattas,
eller kval skåda skapelsens ljus?
Skall din själ söka hugnad och lisa
i synd, som vi jämt haft i vård?
För ljuft är dess skal, säga visa;
dess kärna för hård.
Du slumrar och drömmer måhända
i en stund utaf domnande frid
om de dar utan namn eller ända,
då du hetsade jorden till strid.
Roms kejsare, dem du lät brinna,
kring din fotapall tiggde ett rum,
och du hälsades, Hafvets Gudinna,
uppstånden ur skum.
Då sitt lif på en blodig arena
gladiatorn som hyllning dig bjöd,
när marterna skrufvade Iena
små lemmar, för ljufva för död;
och när lefvande facklor du tände
för att lysa din fot eller char,
och vår jord för din tygel som brände,
en gångare var.
Då han stod där bland flammor, den
mannen,
som en skald står med kinder i brand,
den härlige, grymme tyrannen
med rosor och död i sin hand;
och ett ljud som af brusande vatten
genom eldar bröt fjärran ifrån,
och vid slaktningens blixtar i natten
hördes lyrornas dån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
