Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 / 8 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf II Adolfs friarefärd till Tyskland 1620. Af Severin Bergh. Med 16 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också i en aftonmåltid, som anordnades
å kurfurstinnans vägnar af hennes
betjäning. Efter måltiden »diskurrerade»
pfalzgrefven länge med dem, i synnerhet
med Bellin, som var »en vacker,
förståndig man».

slottet i berlin före schlüters ombyggnad. Oljemålning å slottet Tamsel.

Den 15 på morgonen kom Bellin
tillbaka och inbjöd pfalzgrefven att efter
middagen komma upp på slottet. Nu
skulle Gustaf Adolf således verkligen få
se sin dyrkade prinsessa. Det är icke
underligt, att han kände sig litet nervös.
»Hans M:t var icke mindre perplex»,
skrifver Hand, »än när vi drogo genom
Stralsund, så att han önskade sig
mycket hellre vilja vara uti en slaktning
med sina fiender.» Till middagen hos
pfalzgrefven infunno sig ståthållaren von
Putlitz, Bellin, Wilhelmsdorf och en
stallmästare vid namn Doerp, som flera
gånger kom Gustaf Adolf att rodna, i
synnerhet när han frågade efter svenska
kungens ålder, statur och fysionomi.

Efter middagen åkte Bellin och
Wilhelmsdorf med pfalzgrefven och hans
följeslagare till slottet. Där mottogos
de af slottshopmannen von Schlieben
och fördes först till änkekurfurstinnan
Anna. Pfalzgrefven gick ensam in, de
andra stannade utanför i förmaket. Efter
en stund blef tillsagdt, att de, som ville
kyssa Hennes furstl. nådes hand, skulle
komma in, och det ville naturligtvis alla.
In trädde de nu, den ene efter den
andre. Gustaf Adolf var den fjärde i
ordningen. Man kan tänka sig, med hvilka
känslor han steg öfver tröskeln till
kurfurstinnans mottagningsrum, ty han
visste, att hennes tre döttrar också voro
där inne. Nu gällde det att vara lugn
och obesvärad, men det var icke så lätt.
Konungen grep så hårdt om
kurfurstinnans hand, att hon skrek till aj, aj,
ropade på Bellin och hviskade något till
honom, som de kringstående icke hörde.
Och så stod då Gustaf Adolf framför Maria

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>