Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 / 13 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustaf II Adolfs friarefärd till Tyskland 1620. Af Severin Bergh. Med 16 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han deltog, okänd för de flesta, i
middagen den 28 maj. Här hade han åter
tillfälle att beskåda en »fröken», som
Johan Kasimir hade rekommenderat
såsom särdeles älskvärd, nämligen
kurfursten Fredrik V:s syster Katarina. Men
genom en egen tillfällighet gjorde hon
sig genast omöjlig. Efter middagen
promenerade man i parken; de furstliga
personerna gingo först, de uppvaktande
bakom på vederbörligt afstånd. Bland
de senare befann sig Gustaf Adolf, men
efter en stund närmade han sig de förra
för att lyssna på deras samtal.
Prinsessan Katarina, som tyckte att detta var
högst oskickligt och stridande mot
vanlig etikett, vände sig då till sin syster
pfalzgrefvinnan af Zweibrücken och sade
på franska så högt att Gustaf Adolf
hörde det: Så oförskämda de där
svenskarna äro! Det blef förmodligen
en obehaglig öfverraskning för
prinsessan, när hon sedan fick veta, att den
»oförskämde» var själfva konungen af
Sverige, hvars drottning hon nog gärna
hade velat blifva. På kvällen samma
dag kom åter ett bref från Bellin med
viktiga nyheter: själfva kurfurstinnan
Anna började bli medgörlig! Hon hade
fått höra, att konungen af Polen
föreslagit kurfursten ett giftermål mellan
Maria Eleonora och en polsk prins, och
något sådant ville hon icke veta af; då
föredrog hon att få en svensk måg.
Visserligen hade hon hittills förfäktat den
meningen, att man borde taga hänsyn
till Polen, men nu tyckte hon, att
hennes sons fjäsk för kungen i Polen gick
för långt; ryktesvis förspordes till och
med, att han ämnade låta Maria
Eleonora resa till Preussen, tydligen för att
kunna på närmare håll beskådas af den
polske prinsen. Detta ville hon på inga
villkor tillåta. För öfrigt hade
säkerligen Gustaf Adolfs personlighet gjort ett
fördelaktigt intryck på henne, så att
hennes sinne uppmjukades.

HEIDELBERG. Ur Braun & Hogenbergs Theatrum urbium.

Nu fanns i alla fall ingen anledning
att stanna längre i Heidelberg. Resan
åt söder fortsattes den 29 maj. På
vägen till Mannheim medföljde en
kurpfalzisk rådsherre vid namn Rusdorf. Denne
kom händelsevis att rida bredvid Gustaf
Adolf, som han helt naturligt trodde
vara en svensk adelsman, och ett lifligt
samspråk uppstod dem emellan.
Rusdorf ville tydligen briljera med en viss
sakkännedom rörande Sveriges konung
och folk. Han visste, sade han, att
konungen af Sverige hade ädla anlag och
stora dygder, var väl förfaren i både
krigiska och fredliga värf och därtill
språkkunnig, ty han talade ju tyska och
franska obehindradt. »Ja», inföll Gustaf
Adolf, säkerligen mycket road af
samtalet, »min nådigaste konung förstår och
talar franska och tyska språken lika bra
som jag.» Vidare uttalade Rusdorf sin
förvåning öfver att de svenska ständerna
tilläto sin konung att så länge förblifva
ogift, och han utmålade i mörka färger
de faror, som hotade Sverige, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>