- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
28

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Återseendet. Af Gustaf Ullman - Sommarstycken. En diktcykel af Ola Hansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af myckét tvifvelaktig beskaffenhet.
Genom de solkiga taftgardiner, som skylde
dess rutor, föll ett disigt rödt ljus, då
och då fördeladt af mörka figurers
skuggspel innanför.

— Nej, nu tackar jag för sällskapet

— sade Ivar.

— Ah, du kan väl lugna dig lite’

— utbrast Holger Blink hotfullt. Men
Helle hade redan tryckt hans hand och
tagit ett steg tillbaka. Vännen höll fast
den räckta handen, och Ivar trodde sig
åtminstone i hast skönja ett sällsamt
blickbyte mellan Holger och herr Witz,
som i det samma gjort en besynnerlig,
smygande manöver rundt om dem.

— Pang! — Ett våldsamt, väl
rik-tadt dråpslag bakifrån mot Ivars högra
tinning fällde honom med ens i gatan.
Kaféets rutor glänste en sekund
blodröda, så gled med ens ett mörker som
en järnridå ner för Helles medvetande.

En poliskonstapel dréf den dystra
gränden utför, och hittade en karl,
välklädd, men sanslös liggande med
hufvu-det i rännstenen, fotterna mot husväggens
grund. Varsamt lyftad i sittande
ställning mumlade den hjälplöse, som såge
han syner:

— Holger — — det var väl ändå
— inte — . din mening.

SO/n/nARSTYCKEN

En diktcykel af OLA HANSSON

I.

Blå och fager

sommardager

tindrar öfver gröna land.

Skönt att vandra,

mot hvarandra

slutna tätt och hand i hand.

II.

Du är jag och jag är du:
ett är starkare än tu,
rår på hela världen.

Du är jag och jag är du:
när ej enhet går itu,
tyngsta bördor bär den.

Gångna åren,
trådda spåren

slå bakom oss blomsterhvalf.
Fri, i höjden
hjärtefröjden

som en lärkas visdrill skalf.

Jag är du och du är jag:
samma frihet, samma lag
gäller för oss båda.

Jag är du och du är jag:
och på ditt och mitt förslag
vi tillsammans råda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free