Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sommarstycken. En diktcykel af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARSTYCKEN
29
III.
Milda fall
af toner dala, —
tysta, svala
springbrunnssvall, —
ned genom sol och blomsterdoft
från blåtätt, blåhett juliloft.
Bak berså
rosor glöda
gula, röda
mot det blå,
och jasminers hvita fång
ånga tungt längs grusgul gång.
I sommarns sal
gladt sig tumla
bi och humla
uppå bal,
tätt kring blomstren stimmande
och honingsgula glimmande.
Middagshöjd.
Solen steker.
Skämtsamt leker,
het och nöjd,
uppå ljusgrön gräsrabatt
husets hund med grannens katt.
IV.
Låtom oss sitta
en dag i lifvets högsommar
vid en läskande dryck
och se den blå luften skimrande darra
öfver snöbergens hvita hjässor!
I själens djup,
ogrumlade, genomskinliga och blanka,
speglar sig dagen,
orörlig och oändlig,
en varm och blå evighet,
som skimrar och darrar
öfver snöbergens hvita hjässor.
V.
Hvita strömolns lätta slupar
glida på den blåa, djupa
junihimlen sakta opp —
hvita svanors tysta tropp;
och på äng och klöfverlotter
öfverallt i dag är slåtter.
Middagsro. Jag ögat sluter.
In sig doften blåvarmt gjuter
i mig. På dess breda våg
hvita svanors tysta tåg
från den vida himlarunden
glider in i själablunden.
VI.
Att finna
och vinna
på lifvets färd
en lyckohärd,
där elden brinner dag och natt
och är som ett vårdtecken satt
för hjärtan som brinna,
för man och för kvinna,
är lifvets mått
och högsta lott.
Att finna
och vinna
för lifvet en kvinna,
som vårdar elden dag och natt
och själf som vårdtecken är satt
för hjärtan som brinna,
för man och för kvinna,
är rågadt mått
och lyckolott.
VII.
Af sol och ystert sus och fläktars gröna
spel
är förmiddagen fylld. Blå är dess ro
och svalka.
Men i en horisont, där sommarn blånar
hel,
jag höstens bleka fé med tysta fjät ser
nalka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
