- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
37

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Något om Spetsbergen. Af Gerard De Geer. Med 11 bilder efter fotografier af Oscar Halldin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WAHLENBERGS GLACIÄR I HASTIG FRAMRYCKNING.

drag. På de högt belägna isplatåerna
blir luften ofta starkt afkyld och
förtätad samt börjar då att nedrinna i
floddalarna, där luften är varmare och
lättare, hvarvid luftströmmen ofta nog inom
kort uppnår en våldsam hastighet, för
att till sist, då den når hafsytan, där
uppväcka hög sjö med rykande skum. Ej
sällan får man se flera sådana lokala stormar
samtidigt rasa från skilda väderstreck
inom olika fjorddalar. Men stränga
herrar regera icke länge. Snart nog har
den kalla luftströmmen uppifrån
isplatåerna sinat ut, och stormen upphör lika
plötsligt som den börjat. Härigenom
får Spetsbergens sommarklimat sin
säregna prägel af i hög grad
verkningsfulla omkastningar mellan plötsliga,
våldsamma oväder och det lugna, underbart
stämningsfulla, egentliga
Spetsbergsväd-ret. Sålunda händer det, att på hafvet
utanför landets kust råder det härligaste

stilla väder, såsom då vi i somras skulle
styra in i Hornsundsfjorden. Redan på
afstånd syntes ur fjorden utströmma
liksom en mörk rök af moln, som genast
förrådde, hvad vi där hade att vänta.
För dem, som nu första gången fingo
göra bekantskap med Spetsbergens
lokala oväder, måste det nog i alla fall verka
ganska öfverraskande att från det lugna,
vackra vädret ute på hafvet helt
plötsligt inkomma i en rasande stormby och
en snötjocka, som var så tät, att den
hastigt bortskymde hvarje utsikt.
Trind-snön piskades så våldsamt rätt in i
ögonen, att vi blott med svårighet kunde
hålla utkik. Det blef snart nödvändigt
att uteslutande lita till kompassen i hopp
om att längre in i fjorden lyckas få
landkänning eller att i värsta fall åter kunna
söka sig ut i samma riktning. Efter en
spännande färd förbi simmande
isstycken, som, innan de framträdde ur tjoc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1909/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free