Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Något om Spetsbergen. Af Gerard De Geer. Med 11 bilder efter fotografier af Oscar Halldin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ökas ytterligare af deras doft frustande
andhämtning. Bland de öfriga djur, som
utmärka det arktiska landskapet, må
nämnas den putslustiga polarräfven och
den i våra dagar tyvärr allt mer och
mer utrotade vildrenen. Detta gäller i
ännu högre grad om isbjörnen och
framför allt om hvalrossen, som dock
numera i regeln förekomma endast vid
Spetsbergens mera svårtillgängliga östra
och norra kuster.
På tal om Spetsbergens djurvärld
bör man icke bortglömma de många slag
af lägre djurformer, som ofta i oerhördt
individantal befolka det omgifvande pof
larhafvet. De förete ej blott i och för
sig många märkliga former af
egendom-lig byggnad och ej sällan liflig
färgteckning utan de utgöra också i själfva
verket mer eller mindre omedelbart orsaken
till de arktiska trakternas rika högre
djurlif, då ju de talrika sälfläckarna
såväl som de jättelika hvalarna och de
ofantliga fågelskarorna väsentligen lefva af
de myriader af lägre hafsdjur, som
synbarligen funnit förträffliga
existensbetingelser just i de arktiska hafven.
Äfven i öfrigt är det på Spetsbergen
hafvet och högfjällsnaturen som sätta sin
prägel på landskapet. Redan vid
hafs-ytan befinner man sig ju ofvan
skogs-gränsen i en frisk, stärkande fjälluft, utan
att förut nödgas passera en lång, kvaf
och skymmande skogsregion med dess
oundvikliga följe af myggor och knott.
På Spetsbergen är det som om
Alpernas egentliga högfjällspartier reste sig
omedelbart ifrån hafsytan med sina
otaliga, glänsande snötoppar, med hela sin
värld af is och snö och sina enkla men
dock så fängslande fjällväxter. Sant är,
att naturen här också understundom
visar en ganska bister uppsyn, men till
gengäld lyser däremellan dess leende desto
mera intagande, och människan behöfver
vid sina företag ,i polartrakterna
åtminstone icke sakna den förträffliga krydda,
som kallas besegrade svårigheter.
TUFMARK MED POLAK VIDE OCH FJÄLLSKRÅP.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
