- Project Runeberg -  Ord och Bild / Adertonde årgången. 1909 /
63

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 4 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR

63

Det kan ej nekas, att sista aktens
visioner verka främmande och falla något ur
ramen. Att de innehålla både skönhet och
djupsinne är säkert* men det lyriska
liksom uppehåller och hejdar den dramatiska
spänningen, och enheten spränges sönder.

Olof Hermenius är ett snille, det får
man veta af författaren, och den utmärkte
skådespelare, som utförde rollen, gaf redan
vid entrén åskådaren en stark känsla af
att här inträdde en originell, ytterligt
be-gåfvad och ytterligt nervös person.

Med fullt berättigad försiktighet
undviker Tor Hedberg att närmare beteckna
hvari snillet ligger eller ens hvarmed Olof
Hermenius är sysselsatt, ty gjorde man
något dylikt än så bra komme det alltid att
verka än löjligt, än partifärgadt eller också
alltför svårförstådt för den stora publiken.
På teatern nöjer man sig med att få veta
att en person är snillrik. Exposén är väl
funnen med dialogen mellan fil. kand.
Henning Witt och hjältens syster Marta, där
man af den på en gång litet löjligt
påträngande men rörande entusiastiske Witt
får veta, hvad »vi unga» tänka om Olofs
insats, och där man af systerns ord fattar,
att »snillet» i egoistisk likgiltighet för allt
utom »verket» låter Marta offra sig utan
att han ägnar detta offer en tanke.

En hufvudsak blir i en pjäs alltid
förberedandet. Oförberedda händelser göra
på teatern ingen verkan alls. Det var
därför ett äkta dramatiskt infall att låta Olof
utbryta i måttlös oresonlig ilska öfver det
oordnade skrifbordet. ty denna lilla scen
gaf åskådaren en känsla af hur fordrande
och ovänlig han var mot systern och
antydde dessutom det lurande vansinnet.

Han är verkligen så tankspridd denne
Olof, att man förstår möjligheten af att han
nästan glömt bort sitt förhållande till fru
Edit Morland, men nog måtte hon ha
varit en egendomlig kvinna, som lyckas få
barn utan att hvarken man eller älskare
få veta om det. En ny kvinnotyp med
öfverkvinnlig diskretion men med tämligen
tvifvelaktiga moderskänslor, som i åratal
kan glömma sitt barn! Detta barn blir
den axel, omkring hvilken skådespelet
vänder sig. Lille Mikael är idiot. Är det
sant som det ser ut, att genialitet och
vansinne ha beröringspunkter, så bör det
vara ytterligare otrefligt att vara son till
ett snille. Tungt blir arfvet i alla hän-

delser, man pinas af jämförelser, man vet
att allmänheten ideligen upprepar om ens
person, att man »ej är något märkvärdigt
alls». Nej, det är betydligt bättre att ha.
en stenrik än en snillrik fader. Det senare är
dock så sällsynt att det ej är skäl att ömka
sig alltför mycket. — Slutligen, finnes det
något med moderskärleken jämförligt hos
fadern för ett barn, som han aldrig har
sett? Tycker han ej till en början om
barnet blott för moderns skull? Växer ej en
fars verkliga kärlek till barnet fram under
samvaron? Olof Hermenius visste, att han
var den siste af sin släkt och att han borde
vara det. Ett ögonblick, då Edit
berättade att de hade en son, kände han
längtan att fortsätta i efterkommande så som
man vanligen gör det, då ungdomen är
öfver, men denna känsla hade hos honom
trängts tillbaka af hans intensiva själslif.
Strax därpå får han veta, att sonen är
idiot. Hans vän d:r Wolcker förklarar det
vara en naturlig följd af hans onormala,,
öfverretade natur, och känslan för Mikael
förvandlas till hat. Han blir till ett
förkroppsligande af de vansinnets mörka
makter, med hvilka han, Olof, från barndomen^

DIREKTÖR ALBERT RANFT.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:27:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1909/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free