Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Charles Darwin. Ett hundraårsminne. Af Gösta Grönberg. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom till stor nytta, men hvari han
aldrig nådde någon större färdighet.
Likaledes beklagade han sig i detta
sammanhang öfver sin bristande förmåga i
teckning, en färdighet hvars betydelse för
livarje naturforskare han starkt betonar.
Då han som sagdt ej kände sig vidare
tilltalad af den medicinska studiebanan,
afbröt han efter två år sina studier i
Edinburgh och beslöt på faderns inrådan att
ägna sig åt det andliga kallet. Han
flyttade för den skull öfver till Cambridge
och började studera teologi. Emellertid
tyckes han här lika litet som i Edinburgh
ha ägnat sig åt studierna med någon
synnerlig ifver. Friluftslif och sport,
framför allt jakt, utgjorde hans
älsklingssysselsättning, och dessutom ägnade han sig
fortfarande med ifver åt samlandet af
skalbaggar. Hans umgängesvänner
utgjordes i Cambridge liksom tidigare i
Edinburgh till stor del af naturforskare,
och han gjorde bekantskap med sådana
män som geologen Sedgwick och
botanisten Henslow. Efter hvad han själf
säger torde medvetandet om, att fadern
skulle efterlämna åt honom en
förmögenhet, tillräcklig att föra ett
oberoende lif, varit en bidragande orsak till
att han ej med så stor ifver omfattade
studierna för den bana, han tänkte
beträda, utan i stället följde sin smak och
sysslade med hvad som mest
intresserade honom. Ar 1831 aflade han
Bac-calaureus artium examen och strax
därefter afbrötos hans studier genom ett
erbjudande att få medfölja örlogsfartyget
»Beagle» på en världsomsegling. Pä
denna resa var nämligen tillfälle beredt
för en naturforskare att få medfölja, och
professor Henslow, hvilken ombedts att
föreslå lämplig person, rekommenderade
Darwin. Med skäl kan man säga, att
denna resa bildar en vändpunkt i
Darwins lif, på samma gång den måste
betecknas som en af de viktigaste natur-
vetenskapliga forskningsresor, som
någonsin företagits.
Denna för hela hans kommande
vetenskapliga bana så betydelsefulla resa
kunde dock anträdas först sedan vissa
svårigheter öfvervunnits. Hans fader satte
sig till en början bestämdt emot hela
saken, och den unge Darwin skref och
afböjde det gjorda erbjudandet samt
reste till sin onkel Josua Wedgewood
för att jaga. Denne släkting gillade’
emellertid reseplanerna och öfvertalade
fadern att ge sitt samtycke. Vid
Darwins första sammanträffande med
»Beagles» befälhafvare kapten Fitzroy höll
emellertid ett nytt hinder på att yppa
sig. Den hedervärda kaptenen ansåg
sig äga stor förmåga att bedöma folks
karaktär af deras ansiktsdrag, och,
såsom han sedermera vid närmare
bekantskap anförtrodde Darwin, var han nära
att neka honom få medfölja på grund
af hans — näsa, då han ej trodde att
en person med Darwins näsa kunde ha
tillräcklig energi och beslutsamhet för
en sådan resa. »Men», tillägger Darwin,
sedan han i sina själf biografiska
anteckningar omtalat denna episod: »jag
tänker dock, att han senare blef lugnad
och öfvertygad, att min näsa hade
profeterat fel». Det är emellertid
egendomligt att tänka, att denna för hela den
biologiska forskningen så viktiga resa
så när aldrig hade kommit till stånd.
»Beagle» lämnade hamnen i
Devon-port den 27 december 1831 och styrde
kurs mot Cap Verde-öarna och vidare
till Bahia, hvarest Darwin för första
gången fick se ett tropiskt landskap. Efter
ett kortare uppehåll därstädes seglade
man till Patagoniens kust; detta land
samt Falklandsöarna ägnades ungefär två
år. Darwin lämnade ofta fartyget och
tillryggalade stora sträckor till fots och
till häst, och fick sålunda tillfälle att
lära känna landets geologiska b.eskaffen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
