Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hjärtat och hafvet. Af Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTAT OCH HAFVET
Af BERTIL AAL/ABERG
I
Som hafvet är mitt hjärta. Gräns ej
skön-jes,
men fasta stränder ändock famna det.
Och hur det glider hän, och hur det
sjunker bort
i rymder utan namn — den starka klippan
ändock
är hafvets grund.
II
Mig synes hafvet likna mest
ett fånget djur,
som ligger bundet djupt i starka kedjor
och rister bojorna i maktlös vredes kramp.
Men så som hafvet rister sina bojor,
och så som hafvet ryter uti maktlös
vredes kramp
och aldrig når ur klyftan, där det hvilar,
så rister hjärtat fruktlöst sina bojor —
III
Nu sprängas böljorna mot strandens
klippor
till skum och gnistor blott i denna sena
timma,
då månens brustna skifva lyser.
Men du, o hjärta,
förskrämdt, förtvifladt, jagadt af den
oro,
som ej sitt ursprung känner
och ej sin utgång vet,
må jubla högt! Ty hela jorden lider,
och hela jorden skakar nu af storm,
och hela jorden brista vill af ångest —
men liksom du, mitt hjärta,
den stormuppfyllda jorden brister ej!
IV
Som hafvet är mitt hjärta. Vrak och
spillror
på hjärtats botten hvila. Stundom
stiger
ur djupen upp
en bubbla af ett sjunket lif.
Och liksom hafvets
så är mitt hjärtas sång
den tunga dyningens, som gungar sakta
och bär de skumma djupens bundna
svårmod––––––––––––––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
