Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Lucretias tårar. Berättelse af Harald Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom redan Menenius Agrippa gjorde,
då han förmådde plebejerna att
återvända till Rom. Så kan ett inre gift
för-därfva Roms kropp och fast ringa och
omärkligt störta en jätte.» — — —
Gästerna sorlade i tablinum.
Martia-lis stänkte lekfullt vatten i ansiktet på
en ung slaf, som bjöd honom
tvättskålen, och Marcellus log åt hans förvirring.
Musikanterna vaggade med höfterna och
blåste på sina flöjter, så att deras bröst
flämtade. Sextus Sulpicius betraktade
dem med stora pupiller. — — —
Messala:
»Hvad är det för gift du talar om,
Balbinus?»
Balbinus:
»Det är skarorna af barbarer, som
strömma in i vårt rike. Ar Rom väl
längre romerskt, när det är fullproppadt
af barbarer? Tänk blott på de
långskäggiga judarna, som plåga oss med
sina skrän på gatorna och som icke vilja
dyrka Cæsars genius. De bevara en
åldrig sed att med stenknif omskära sina
gossebarn och tro sig därmed dyrka sin
gud. Hurudant skall det folk vara, hvars
gud — och de hafva blott en enda —
gläder sig åt så vedervärdiga seder?
Somliga af dem kallas kristianer, och
de äro de värsta, ty de pläga äta
mördade barns lik, och denna grymma sed
sprider sig alltmera bland det okunniga
folket.»
Messala stirrade upp i taket. Han
förstod icke detta tal. Han såg för sig
i andanom Cæsars lifvakt, det
prætori-anska gardet, som han i dag sett tåga
förbi i förgyllda hjälmar vid dånet af
pukor. Han skakade på hufvudet och
mumlade:
»Cæsar skall göra det.»
Balbinus, med ett leende:
»Denna värld är icke värd att vi lefva
i den.»
Messala:
»Och hvad kristiafierna beträffar, skola
vi lätt göra oss af med dem. Om tio
år finnes ingen enda kristian mera. Hvad
förmår den råa pöbeln mot Cæsar?»
Och han gjorde en föraktlig handrörelse,
som hade han med den velat utplåna
dem alla från jorden.
Balbinus såg på det skarpa
örnansiktet med den väl och skarpt skurna
munnen och på hufvudet med det nötta
märket efter hjälmen och tänkte, att den
som har till yrke att slå ihjäl barbarer,
kan man icke öfvertyga.
Messala:
»Var icke rädd, min vän Balbinus.
Cæsar skall göra det.»
Balbinus skakade leende på
hufvudet:
»Du må tro mig, om du vill, eller
ej, men jag bär en filosofs hjärta under
en stickad tunica. Och det tillhör icke
en filosof att vara rädd. — Men låt oss
dricka! — Jag tror, att världsalltet en
gång skall förgås i eld, af hvilket ämne
det ursprungligen består. Detta är dess
bestämmelse enligt dess natur, och så
når det sin fullkomligaste och ädlaste
gestalt. För din välgång, tappre Faustus,
och för Romsl Men mig är det
likgiltigt, om denna morgon är den sista som
väckt mig, eller jag kommer att invänta
en annan som den sista.»
Marcellus smekte en af
flöjtblåser-skorna och sade till de båda:
»Denna kvinna tror, att hennes gud
är en sten, och hon har rätt, hon vet
mera än I, dårar 1 Hvarför kallen I er
filosofer? Ingen kan veta något och allra
minst jag. Jag har också varit filosof,
vill du tro det, Faustus? Jag lät mitt
skägg växa och mumlade i basilikornas
pelargångar upphöjda verser ur Lucretius
och djupsinniga citat ur den gudomlige
Zeno, på ett fyndigt sätt förenande Stoas
och Epikurus lära samma dag och i
samma pelargång. Dricken!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
