Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Utställningsbyggnaderna på Djurgården. Af Gustaf Upmark. Med 13 bilder - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matsalen, skall erhålla en praktfull
dekoration. Det bästa af allt är dock utsik
ten öfver inloppet till Stockholm. Hvar
man än sitter i matsalen eller kaféet får
man njuta af en utsikt utan like öfver
land och vatten, segelleden med ett
stycke af den berömda skärgården åt
öster, de södra bergen midt
framför och stadens silhuett i väster.
Till sist ett »præterea censeo»:
när man ser hvad som till allmän
trefnad kan göras, där marken
intill våra vatten kan disponeras,
så tänker man med vemod på de långa
sträckor icke blott af Djurgårdens
stränder som icke äro använda så som deras
skönhet förtjänade utan i stället
belamrade med brädgårdar, upplag och varf
eller utgöra »enskilda områden». Så
långt som hit, till Biskopsudden —
Frisens park — måste vi nu gifva
oss åstad för att kunna njuta af
den härliga utsikten öfver
segelleden. Och hit vägrar man att låta
spårvagnarna gå; linjen lär skola
borttagas efter utställningens slut.
DETALJORNAMENT Å UTSTÄLLNINGSBYGGNADERNA.
FRAN STOCKHOLMS TEATRAR
Af CARL G. LAURIN
II
Med 5 bilder
“^jNTIMA TEATERN har fortsatt
Ijy under höstterminen. Det ligger
jyg ett stort beröm bara i de orden,
och det är uppfriskande att se
ett företag, som bäres af så många offer
och så mycken entusiasm för konsten.
Svanehvit går ej i suggestiv verkan
upp mot »Ett drömspel». Strindberg
har ej samma genialitet i det goda som i
det onda, och det känsliga och rörande
får hos honom -— särskildt i detta
sagospel — något af pjoller, som väcker
tanken på de franska boulevardförfattarnas
försök att framkonstruera, hur de tro att
oskuld tar sig ut. Och hur ytliga förefalla
ej alla dessa trollkonster och järtecken!
Hur oorganisk är ej fantasien, och hur
fullkomligt odramatiskt är ej detta fram och
tillbaka med underhornet och det inlägg
i handlingen, som göres af påfågeln, detta
panelhöns som med knäppande och
klapprande blandar sig varnande i de två
fullvuxna barnens jollrande, då de komma in
på olämpliga frågor. Låt vara att pjäsen
förefaller grundligen ledsam och
opsykologisk redan vid läsningen, men den blir
ännu omöjligare på scenen, och detta
beror nog ej bara på den Intima teaterns
lilla scenutrymme, utan främst på att den
är ett misslyckadt verk af en stor
författare, som här kommit in på ett område,
där han är liten. Man blir missmodig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
