Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sven Hedin och hans senaste resa. Af Otto Nordenskjöld. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men Hedin var dock så vidt jag vet den
förste, som under sina vandringar i
Takla-Makan-öknen gjorde systematiska
samlingar från dessa ruiner, och ännu viktigare
voro hans nyssnämnda gräfningar kring
det gamla Lobnor. Tyvärr ha dessa hans
forskningar icke ännu ledt till det
resultat de borde lämnat, då ogynnsamma
omständigheter vållat, att hans samlingar
ännu ej blifvit beskrifna. Men de ha
dock ledt uppmärksamheten på frågan
och i sin mån gifvit anledning till flera
särskilda expeditioner för dess
utforskande, de viktigaste bland dessa under
ledning af ungraren Stein. Och det är
underbara resultat af den allra största
betydelse för grundfrågor i vårt
mänskliga vetande dessa färder lämnat. Det
har ju varit en gammal dröm att i det
inré af Asien påträffa viktiga bidrag till
kulturens och kanske äfven den ariska
kulturens utvecklingshistoria, och i någon
mån sägas dessa drömmar nu gå i
uppfyllelse. Hela väldiga bibliotek, för att
ej tala om andra minnesmärken, har man
här utgräft, och gamla längesedan
utplånade kulturer, skildrade delvis på helt och
hållet okända språk, träda oss här till mötes.
Och här vilja vi nu öfvergå till en
skildring af hvad Hedin med sin senaste
resa uträttat. Som väl bekant gällde
denna Tibet. Nu var det nog så, att
genom föregående forskningsfärder, ej
minst Hedins egen resa, en allmän
kunskap var förvärfvad om detta land, så
att man öfver det kunnat sammanställa
en ganska sannolik kartbild, och i själfva
verket var det nog redan otänkbart att
några geografiska upptäckter af f örsta
ordningen här ännu kunde göras. Men
våra främsta kartverk — sådana som t. ex.
Stielers atlas — hvilka blott upptaga
hvad som är säkert bekant, ej medtaga
gissningar, om än sannolika, förtecknade
ännu i Tibet några mycket stora »hvita
fläckar», bland dem främst ett område i
sydvest på omkring 100,000 kv.-kilometer,
kring och norr om de stora floderna
Indus’ och Brahmaputras källor. Den
trakten var det som denna gång blef
huf-vudmålet för expeditionen.
Den 14 augusti 1906 bröt Hedin upp
från det vid den öfre Indusfloden
belägna Leh med den största karavan han
hittills haft: 25 män och 130 hästar och
mulåsnor. Af djuren skulle blott 6
mulåsnor öfverlefva den första expeditionen.
Tagande riktning först mot nordost, sedan
mot öster kom Hedin snart in på
hittills okända områden, en värld af höga
fjäll och djupa dalar med talrika sjöar
och ett kompliceradt system af floder.
Det var en resa full af besvärligheter,
på en dag dogo t. ex. 9 af djuren.
Småningom hade man kommit in i det
inre Tibet och nått beröring med de
infödda. Hedin lyckades öfverlista de
myndigheter, som här ville hejda
honom, och begagnande sig af deras tvekan
lyckades han med forcerad marsch den
9 februari 1907 nå Schigatse, en af
Tibets hufvudstäder och residensort för
Taschi-lama, en af landets högsta
andliga öfverhufvud. Af denne mottogs
Hedin på det vänligaste och fick under nära
två månaders uppehåll sätta sig in i
tibetanska förhållanden — en vacker
ersättning för de misslyckade försök att uppnå
själfva Lassa han under sin föregående
resa gjort.
Från Schigatse gick färden åter
västerut, i riktning mot utgångspunkten vid
Leh, men genom fullständigt obekanta
trakter. Det var nu Hedin började fa
en föreställning om det väldiga system
af bergskedjor, som han sedan kallat
Transhimalaja och själf betraktar som
den viktigaste af sina upptäckter.
Likaledes var det nu som han för första
gången utforskade de öfversta källområdena
till Indus och Brahmaputra, hvilka förut
blott voro i sina hufvuddrag bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
